Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1849, sida 1

Har August någonsin öppnat sitt hjerta för dig? Nej, det har han icke, och det är just det, som fäster mig så mycket vid honom. — Men kan det vara sannt, hvad jag i afton hörde? och hon gret bittert. : Du kan aldrig föreställa dig, fortfor hon, med qväfd röst, efter något uppehåll, hvad det kännes förfärligt, att förlora tro på den, som man innerligt håller af, och har hållit af, allt sedan barndomen. — Om jag ej sedan mina spädaste år känt honom, hade han icke blifvit mig så kär.v vVi skola göra oss bättre underrättade om sanningen; att hälften af berättelsen åtminstone är en dikt, är jag nästan öfvertygad om — och hvad Conrads funderingar beträffar, så måste de förfalla, när ditt hjerta ej talar för dem.Men hvad skola farbror och faster säga?Jag hoppas, att de skola inse, att det är bäst, både för deras son och dig, att han vänder sig till en annan, så snart deras önskan ej kan förenas med din böjelse. Ack, han kan få hvem han vill; som är både honom och föräldrar värdigare. — Men — men — jag kan ej förgäta, hvad jag i afton hört. — Jo förgät det, min älskade syster — och var lugn! Om du, hela ditt lif igenom, skall fästa dig vid hvarje osannfärdig berättelse, som cirkulerar i bygden, kan du ju aldrig hafva någon ro.