Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1849, sida 1

— rr Ivar, anmärkte baron. Men hvart har Hulda tagit vägen 2 Ä Jag reser i morgon tidigt till Upsala, ä yttrade Ivar, och vill jag höra denna berättelse af August sjelf, innan jag dertill sätter någon tro. vOch du sätter tro till hvilken fabel som helst, hvarmed han behagar traktera dig? invände Conrad. vOm han verkligen är skyldig till de vackra uppträden, vi nyss hörde; kan du vara säker på, att han ej döljer det för mig.v Hulda syntes vid aftonmältiden upprörd och förstämd, under det att mer än en förstulen blick rigtades på henne. Friherrinnan, alltid vänlig och god, låtsade ej märka hennes oroliga och nedslagna sinnesstämning. Man sade hvarandra god natt, .och glad var Hulda, när hon återkom till sitt ensliga rum. Men knappast hade hon dit instigit, förrän hon hörde en sakta knackning på dörren. Hvem är det, kan det vara Ivar? frågade hon. Jo, just han är det, svarade den välkända rösten. Öppnar ej Hulda för sin bror? Hon sköt genast undan regeln. Huru är det med dig, Hulda lilla? frågade han vänligt. vJo bra, svarade hon, med återhållna tårar. vÄr du nu upprigtig? sade han mildt förebrående. Hon lutade sitt hufvud mot hans axel, och