Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1849, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 23:dje Jan. Man har ide stora tidningarne härstädes sett berättelser om den tillämnade nya förordningen angående förändringar i den allmänna bevärings-skyldighetens utgörande, hvilka berättelser äfven föranledt en tidningspolemik emellan -Aftonbladetoch ,Allehandaå ena sidan, som icke trodde rikets ständer hafva bifallit så stora förändringar, så att dessa förutsatte rubbning i sjelfva grunderna för bevärings-manskapets utskrifningssätt och fördelning m. m., samt -Aftonpostenå den andra, hvilken i ett slags officiel egenskap uppträdt, för att handplagga kamraterne för det de icke mindes lexan. Allt detta kan på sitt sätt vara likgiltigt; ty alla tre hafva mer eller mindre missförstått ordalagen i rikets ständers beslut; men sjelfva saken har likväl derigenom väckt en större uppmärksamhet, och jag anser mig derföre böra derom nämna några ord. Det är bekant, att ibland de stora reformer, som af den nya regeringen utlofvades vid 1844 års förhastade riksdag, var äfven försvarsverkets ordnande på ett mera, tillfredsställande sätt. Reg. hade ej haft tid att bereda förslag hvarken i denna eller i flera andra delar, (ehuru hon påskyndade ständernas sammankallande utan tvingande nödvändighet) men nästk. ständer skulle få emottaga det. ij De tre åren förflöto. Innemot riksdagens annalkande nedsattes komittåer, särskildt för landtoch särskildt för sjöförsvaret — oaktadt det för Sverige är så: ytterst maktpåliggande att bringa samband emellan dessa — och landtförsvarsoch sjöförsvars-ministrarne presiderade hvar på sitt håll i desamma. Det är äfven kändt, att de vid 1847 års riksdag till rikets ständer i nämnde afseende lemnade förslag icke funno synnerliga sympathier, hvarken hos folket eller armeen, eller flottan. De uppfattade icke frågan om försvarsväsendet utur en högre och allmännare synpunkt. De utvisade en, om ock under fraser döljd, fruktan för en verklig folkbeväpning. Landtarmåens styrka skulle hufvudsakligen sökas i den stående hären, med det dyra och i såväl ekonomiskt som socialt och politiskt afseende olämpliga indelningsverket, samt i en beväringspligt, som de maktegande bestämde efter godtycke, eller sjelffattade principer till såväl utsträckning, som tid, sätt, o. s. v., och hvarvid man fann till och med ynglingens tillfälliga längd afgöra hans uppbådning eller befrielse. Sjöförsvarets organisation, hvarvid, alldeles såsom i de gamla gudalärornas tid då vissa siffertal troddes medföra en undergörande verkan, siffran 8S spelte en så stor roll i den materiella afdelningen, skulle, hvad personalen angick, grundas på en tvungen bevärings-pligt inom vissa distrikter till sjötjenst, samt på koopverdi-sjömanskapets ovilkorliga tjenstgörings-skyldighet å kronans fartyg, o. s. v. Slutligen anslag — ökade anslag — för underhåll och öfning, som, då man endast vill söka den i exercis, sedan ynglingarne