Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1849, sida 1

syster, Hulda, sade, att hon, alla dagar, ville bedja Gud för mig.Stillatigande betraktade IVar honom, slutligen yttrade han: Och det sade Hulda verkligen?Och du tviflar på mina ord? — Nej, Ivar, för dig ljuger jag icke. Du kanske ville icke, att hon så skulle ha sagt? Hvarföre skulle jag ej vilja det? svarade han med lätsad likgiltighet. -Hon bar väl rättighet, att bedja för hvem hon vill, och hvad är naturligare, än att hon bedjer för en barndomsvän? Men låt oss tala om din framtid. — Om du skall till akademien, måtte du väl ha bestämt dig, för någon viss bana? Jag har tänkt studera juridiken. Då har du väl håg derföre?Jag kan intet säga. ; Nå, hvad har du då håg till? och i samma ögonblick föll Ivars ögon på en portfölj, som låg på bordet, och mekaniskt upplyftade han ena pärmen; en pennteckning, föreställande det inre af domkyrkan, och hans syster, med blicken fästad på altarprydnaden, var det första blad, som mötte hans blick. En stark rodnad höjde sig på Augusts kinder, han gjorde en rörelse med handen, för att rycka till sig teckningen. Nej! August, jag vill närmare betrakta detta arbete. När i all verlden, har du gjort denna?När du mellan 3 och 5 följde din farbror