Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1849, sida 1

qgsscssgm m. KK8L laka och dåliga assigter och kastade sålunda, i hvilket fall som helst, skugga på densamma. Cavaignacs diktatorsskap kunde. ej en gång aftvå den skugga, som namnet republik på detta sätt hade erhållit. Folkets lidanden förökades genom nya skatter; väl såg man många ombyten bland regeringspersonalen, som måhända tillfredsställde ett och annat parti, men folket, det kände republiken endast såsom medförande förnedring och lidande. Hade nationen genom förbindelser känt sig fästad vid Orleanska familjen, så hade ej denna så lätt blifvit fördrifven; men under Ludvig Philip led Frankrike, hvad en öfverdrifven beskattning beträffar, allt det, som I kriget medför, utan att skörda detsamma åtföljande ära och triumfer. Fransmännens enda. nationella passion, näst efter deras önskan för välstånd och fred, blef ej tillfredsställd genom den smutsiga och slösande styrelse, som pariserrevolutionen störtade. Det fanns ingen Bourbon, som hade några grundade anspråk på nationens uppmirksamhet, derföre valde den den äldste brorsonen af den mest verldsbekanta regent, som någonsin suttit på Frankrikes thron. Skulle presidenten ej visa sig vuxen sitt kall att styra Frankrike, och hvilket nationen i sin helhet ej just hade några bestämda anledningar att vänta, måste det blifva en stor olycka för landet. Att de ministrar, hvilka han dels af partitvång och dels af egen oskicklighet valt, ej heller förmå att motsvara de fordringar på dem, som nationen gör, är äfven en olycka. Folkets fortfarande tillgifvenhet för sin store kejsare och presidentens samt hans ministrars svaghet och oförmåga visa tydligen, att allt tadel för dålig regering med alla dess följder tillkommer, med mera skäl, odugligheten hos de sednare, än någon oro och gäsning bland nationen. Det är nödvändigt och angeläget att inskärpa detta sakförhållande uti Frankrikes och äfven andra länders styresmäns minne. Der, hvarest demokratien länge har varit maktutöfvande, och länge har utnämnt statens högre embetsmän, samt kontrollerat styrelsen, der kan man med skäl göra massan af folket ansvarig för landets styrelse. Men, då under nuvarande förhållanden i Europa motsatsen äger rum, så äro. äfven allt det onda och alla de olyckor, som en dålig regering medför, rättvisligen aft tillrikna regenterna, aristokraterne och byråkraterne, som samfäldt hafva styrt. Att styra och regera har varit deras hufvudsakliga göromål, och de äro ansvariga, ej allenast för den ställning, uti hvilken ätskilliga riken och länder i Europa nu befinna sig, utan böra äfven uppbära allt det tadel, som folkens —