despotiam här och der har framkallat. Vi bekänna, att på det hela taget Frankrikes och Tysklands befolkning har visat så många prof på en allmän fredlig sinnesstämning, att under existerande förhållanden ej mer kunnat önskas, men det samma kunnå vi ej säga om deras respektive styrelsers omsorger, hushållning, urskiljning och vishet. Regeringskonsten på kontinenten har ej hållit jemna steg med konsten att väfva bomullstyger och bygga jernvägar, och de häftiga politiska skakningar, som der ägt rum, äro för oss ett bevis på att regeringarne derstädes äro efter sin tid och efter nutidens civilisation. Tiderna hafva mycket förändrat sig sedan rikskansleren Oxenstjerna sände sin son ut i verlden, för att se, med huru liten vishet den var styrd, eller ock var det språk, han nyttjade, ej en gång för den tiden tillämpligt. Det kan väl vara, att verlden den tiden lät dåra och bedraga sig, men nu kan den ej mera styras med blott liten vishet. Nästan hvart och ett civiliseradt samhälles förmåga och kunskap synas nu vara bestämde och kallade till verksamhet för att uppnå detta mål. Folk af alla klasser föreslå, publicisterna råda, klandra, . kriticera; regeringen göres jemt uppmärksam på den bana, den bör följa; vetenskapsmän och u— niversitetslärare, då de ej låtit förmå sig att taga en verksam del uti styrelsen, rigta sina studier till samma mål; och sålunda, ehvad förhållandet än må hafva varit på Oxenstjernas tid, användes nu för tiden all den vishet, som samfundet kan bjuda öfver, för att styra det. Vi kunna visserligen ej påstå, att dessa bemödanden, stundom sinsemellan förenade, stundom stridande mot hvarandra, hafva alltid krönts med framgång; men sjelfva bristen på framgång visar, att vishet i ännu högre grad, en skarpare urskiljning, en upphöjdare oegennytta och redlighet, än hvad på sednare tider deråt egnats, äro erforderliga, för att styra ett samhälle. Hvarken presidentens ärelrstnad eller folkets val äro likabetydande med vishet. Thiers intriger och allt det trakasseri, som vidlåder de offentliga ärendenas behandling i Paris, äro ej heller detsamma som ett högre förstånd och en skarpare urskiljning. Jägtandet efter statsembetena och ministerposterna, som man emottager med ett sjelfförtröstande hopp om framgång, och lemnar vid den första obetydliga motgång, man röner, bär ej heller vittnesbörd för någon högsinnad patriotism och renhet i afsigter. Hädanefter, då allas ögon äro fästade på de styrande, och då det öfverallt finnes en upplyst allmän opinion, som är i stånd och tillreds att uppskatta styrelsernas handlingar, kan ej verlden längre styras af så obetydliga och ringa förmågor, som fordom ; af sådana män, som Frankrike på sednare tider haft att uppvisa. Må hända har man redan, efter den ligger så nära till hands, gjort den anmärkning, att blott och bart den omständighet, att folkmängden förökas, fordrar, i anseende till det tilltagande i välstånd, den utsträckta arbetsfördelning, de talrikare och mera detaljerade sysselsättningar, den stigande trafik och de mera invecklade samhällsförhållanden, hvilka den medför, ett upplystare förstånd, ett skarpsinnigare omdöme, en lugnare och mera omfattande vishet hos de styrande. Att föra en hop emigranter till ett nytt hemvist, att leda en stams vandringar, hvilken söker nya bestämmelser, eller en folkhops ströftåg, hvilken, lemnande sitt eget fädernesland, söker ett nytt, — dertill fordras blott en slags skicklighet, och af en helt och hållet annan beskaffenhet, än hvad styrandet af ett äldre, men i makt och välstånd ständigt tilltagande Europeiskt samhälle kräfver. — — — ——