Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1849, sida 1

han: Ack, om jag stannat qvar i min mors tarsliga boning!Nu lemnar jag dig, yttrade Ivar. Skulle du ej vilja förnya bekantskapen med din fordna leksyster, lilla Hulda, då jag för mina slägtingar får presentera min bäste vän — k Och du — du anser mig ännu som din häste vän! afbröt han rörd. Ivar svarade icke, såg blott på. honom och tryckte hans hand. Kommer du till oss i qvar teret? frågade, han, efter några minuters tystI nad, och tillade: :vi fortsätta resan först i morgon. Vill du inte herbergera mig i ditt rum öfver natten? . Jo, välkommen! Men ännu ett ord, Ivar; tror du att det går an, att du presenterar mig för dina sligtingar — kommer du ej ihåg; en gång, då vi båda voro barn och jag var med löjtnant T. på Björninge hos grefve Z-s; att Eugene, den greflige sonen , började tala om mobben och dylikt, då jag handgripligen sökte hämna mig? — Den der dagen, och hvad som följde, har jag i friskt minne. Dina slägtingar? — en stark rodnad färgade hans kinder — edina slägtingar skulle kanske blygas öfver din bekantskap med sergeant Memnings obemärkte son — Sådana der frågor förtjena knappast något svar, sade han icke utan förtrytelse; men tillade med förändrad ton: Unge Memning är ju