intryck detta meddelande tycktes göra på hans vän, och fortfor: Då vi reste ner, sökte jag dig, — —— FH EV VV AA far; men hofmarskalken får säkert snart känna gårdagens händelse, och då är jag förlorad. Då skulle hans egen son vara det äfven; ty sdet var ju Ferdinand, som lockade dig i snaran. Men mitt råd är: anlita ingen at dem, vi skola väl ändå hitta på någon utväg. Tänker du ej på att resa till dina systrar?Min mor skall begrafvas nästa Söndag; jag skall följa henne till det sista hvilorummef, tillade han med bruten stämma. -När kom du till I staden? frågade han efter något uppehåll. I går afton. Jag är icke ensam, utan är min farbror, faster, deras son och min syster följaktig på en resa, som vi företagit åt Kalmar län ——sd Hulda, fröken Hulda! afbröt han häftigt. Ar hon här?Å Ja, svarade han, utan att låtsa märka det då var du troligen på Äppelbo hos din mor.Jag hade lemnat henne för en vecka sedan och redan sagt henne mitt farväl. Jag ville tilli bringa de sista veckorna före afresan till akademien här i staden, för att kunna göra mina förberedelser. NE Ivar svarade icke; men hans blick sade: Ja, du har visst gjort dina förberedelser, stackars gosse.Liksom August förstätt hans mening, återtog