Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1849, sida 1

tagas. Det finnes ett rekommendationsbref, som i brist på gynnare och högre relationer någon gång tar sig ut i verlden; och ett sådant egde vår unge hjelte: ett ovanligt f ördelaktigt utseende, Lärare och kamrater egnade sin uppmärksamhet åt den unge, vackre gymnasisten, och de förre insågo snart, att han hvarken saknade ett ljust hufvud eller arbetsförmåga. Att tro sig vinna bifall, är en sporre, som drifver oss långt fram, både på kunskapernas fält och i sällskapslifvet, då deremot en hvar, som ser sig tillbakasatt, det må vara med eller utan skäl, blir skygg och stannar oftast på halfva vägen. Man behöfver blott en beskyddare, eller en motståndare, för att få sitt namn och rykte stadfästadt, det vare till ondt eller godt. Hofmarskalken grefve N. egde en enda son, jemnårig med August, en glad, lefnadsfrisk yngling, sina föräldrars ögonsten, hvars vilja ännu aldrig rönt något motstånd; han fattar genast en förkärlek till den fattiga enkans son, och inför denne i sina föräldrars hus. Den rike fadern gör sig genast genom lärarne närmare underrättad om ynglingens flit och seder, och erhåller tillfredsställande svar. Lektor Zamån, som hade den lyckan att till en serdeles hög grad hafva tillvunnit sig herr grefvens och hofmarskalkens ynnest, gaf August ett utmärkt hedrande loford, och ynglingens lycka tycktes hvila på fast grund.