Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1849, sida 1

nnn Hvad skall man väl tänka om den österrikiske s. k. konstitutionella ministeren, hvars ordonnanser sönderrifvas af generaler och hvars befallning att lemna hofvet en erkehertiginna Sophia vågar att trotsa? IIvad äro icke de kejserlige generalerna med sin suveräna vilja i jemförelse med dessa, i enlighet med den på en lögn hvilande konstitutionella principen ansvarige ministrar, hvilka erkehertigarne behandla som pojkar, enär dynastien icke skall upphöra att vara enväldig, förrän den upphört att vara till? Hvad förmår icke denne Radetzky, som sätter sig öfver Österrikes lagar och förklarar, att han aldrig skall släppa hvad han kallar sin eröfring; denne Windischgrätz, som arkebuserar oaktadt kejsarens formella benådning? ... Oberäknadt dessa chefer, finner man äfven, att de kejserliga soldaterna, just dessa ordningens försvarare, voro de, som inom tolf timmar plundrade hufvudstaden, hvilken likväl de upproriske under sitt tjugofyra dagars välde, hade skonat. Men det är i Ungern, hvarest man bör studera den österrikiska politiken. Der får man se absolutismen organisera kriget, besolda anarkien, leda utrotningsfejden. Vi lemna åt en måktigare penna än vår att afslöja dessa sammansvärjningar, vid hvilkas betraktande man bäfvar tillbaka. Ungerns katolska biskoppar hafva till kejsaren inlemnat en adress, som vi icke kunna reproducera fullständigt, men hvars intressantare delar vi vilja meddela. Det var primas sjelf, som öfverräckte kejsaren i Olmitz denna adress. Ungern är verkligen i det sorgligaste, det bedröfligaste tillstånd. I södra delen befinner sig en hel stam i resning, oaktadt den åtnjuter alla i Ungern kända medborgerliga, politiska och religiösa rättigheter. En mängd blomstrande städer och byar äro brända eller i grund förstörda. Tusentals medborgare irra omkring utan bostad och utan bröd, eller hafva de fallit offer för en namnoch exempel-lös grymhet. Sire! fordom var ungerska nationen kristenhetens och civilisationens förmur emot barbariets ihärdiga anfall, och den uthärdade ofta hårda skakningar under detta seklers krig på lif och död. Men aldrig under någon tidpunkt såg den så förfärliga stormar hopa sig öfver dess hufvud; aldrig har den lidit en behandling, på samma gång så grym och så nedrig. Och ve! alla dessa rysligheter föröfvas i ers Majestäts namn, och, såsom man påstår, på ers Majestäts befallning. Ja, Sire! under er regering, i ert namn äro våra mest blomstrande städer utplundrade, ödelagda; i ert namn, ers Majestät, nedgöras deras befolkningar. HHA — —C—