da och tillochmed tagit plats bland dem vid omröstningarne, för att å polisens vägnar taga noggrann kännedom om förhandlingarnes innehåll. Först sedan debatterne varat en stund, observerade några deputerade den främmande och uppmanade honom att legitimera sig. Naturligtvis råkade han nu rigtigt i klämman, enär han icke ville säga hvem han egentligen var. Han blef fördenskull gripen af några tillstädesvarande åhörare, hvaribland befann sig en Dr Eichler, och förd till ett sidorum. Här upptäckte man snart med hvem man hade att göra och man beslöt att hålla ståndrätt öfver spionen. Den arme syndaren fördes nu till ett rum i öfversta våningen, hvarest konstituerades en formlig rätt, under Dr Eichlers presidium. Domen ljöd, efter en mycket korrt process, enstämmigt på dödsstraff medelst repet. Den stackars konstabeln jemrade sig och bad om nåd, han försäkrade att han var familjefar, och att han blott handlat efter sina förmäns befallningar. Det hjelpte intet; man tillät honom ieke en gång att taga afsked af sin familj, men lofvade att helsa denna från honom, och släpade honom upp på loftet, för att fullborda domen på en hjelke derstädes. Allaredan hade man hämtat repet och lagt snaran omkring halsen, då några deputerade, som fått veta hvad som passerade, kommo till och räddade delingventen. Men de kunde icke förhindra, att karlen, innan han släpptes, blef så grundligt mörbultad, att han sedan deraf liggat sjuk i flera veckor. Genom hans läkare skall sedan saken kommit ut bland allmänheten. Enligt ,Berl. Nachrichten kommer general Wrangel att under inga omständigheter så snart lemna Berlin eller nedlägga befälet öfver trupperne i Mark-Brandenburg. TYSKLAND. Österrikiska frågans lösning har nu, genom riksförsamlingens votum af den 13 dennes, blifvit öfverlemnad åt riksministeren, d. v. s. Henrik v. Gagern. Den fullmakt, han för detta ändamål i besagde votum bekommit af församlingen, lemnar honom temmeligen fria händer vid de underhandlingar, : som komma att öppnas emellan Frankfurt och Österrike för ordnandet af denna stats och Tysklands inbördes förhållande. Till följe af Gagerns program, som, modifieradt genom ministerns sednare förklaringar, blifvit godkändt af riksförsamlingen i dess votum af den 13, är nu följande basis antagen för ofvanberörde underhandlingar: Tyska folkets i Frankfurt församlade representanter ega ensamne rätt att grunda en författning för Tyskland, eller de till en enda förbundsstat konstituerade särskilta tyska staterna; Österrike eger att inträda i denna förbundsstat med sina tyska länj der, men måste då der erkänna den i Frankfurt antagna författning; finner sig Österrike icke käruti, så bör man söka att tillvägabringa en på ömsesidiga fördelar grundad union emellan tyska förbundsstaten och helstaten Österrike. Förhandlingarne, rörande denna vigtiga fråga, togo sin början i mötet den 11 och slutades först i mötet den 13. Anföranden vankades i mängd, men intet gjorde ett så väldigt intryck som Gagerns eget, hållet i mötet den 11. Han utvecklade, huruledes egentligen blott det innerligt kända behofvet af enhet framkallat Marsrevolutionen, huruledes Tyska folket framför allt annat önskade en gemensam regering, huruledes Österrike egentligen allaredan efter Wiener-kongressen afstått ifrån hegemonien i Tyskland och erkändt, att dess hufvuduppgift var i östern, hva