Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1849, sida 1

—ä —— —— nen, och ett ord af Ivar, t. ex.: eså får ej jag eller syster Hulda görar, inverkade mera på honom, än modrens längsta och allvarsammaste tillrättavisningar. Ivar Söndag var August sjelfskrifven på herregärden, och mellan dessa små var ej fråga om bördsskilnad; ingen af dem förstod det stora svalget mellan en friherres och en underofficers son. Af sina kakor, leksaker och månadspenningar aflade Ivar hälften för Augusts räkning, då de sednare förvandlades uti någon bok eller andra nyttiga effekter. Snart blefvo dessa barn, oaktadt deras skiljaktighet, lika i lynnen som lif och själ. Ivar var lugn, allvarlig och eftergifvande uti allt, hvilket han trodde vara mindre vigtigt; men när fråga blef om det, som han af sina föräldrar och lärare hört benämnas rått eller orätt, då egde han en jernvilja, den ingenting förmådde böja. August deremot, när man förstod att begagna sig af hans ömtåliga sidor, var lätt förd både till det goda och onda. Trodde han sig älskad, var han straxt öfvervunnen. Emellertid voro Ivars alla tankar upptagna af hans skyddsbror, och när fader och moder frågade honom: Ivar, hvad tänker du på? blef alltid svaret: Jag tänker på August — och huru jag skall ställa det för honom.Föräldrarne logo, och baronen sökte då alltid att på ett ändamålsenligt sätt väcka hans omtanka för den värnlöse gossen. Ä—