— — ———— Skydds-Syskonen. Skizz af Philaletes. (Forts. från N:o 14.) August Memning, två år yngre än Ivar C., hade ett lynne, mildt ända till veklighet, då det kärleksfullt behandlades; men med hårdhet kunde man ej förmå honom att gå ett enda steg. Den stolthet eller det högmod, huru man vill kalla det, som låg på djupet af hans själ, började redan hos det späda barnet att göra sig gällande. Den välmenande, men föga skarpsynta modren, gret många tårar öfver den egensinniga gossen-, som hon kallade honom, och de orden: odu blir mig ett sorgebarne, ljödo som skärande toner i hans öron. Hon förstod icke sitt barn, och barnet ej henne, Hon hade ej fattat, det ej alla. naturer äro lika, och böra således olika behandlas. Icke heller anade hon, att hennes eget lynne, tryckt af hvardagslifvets omsorger och fattigdomens börda, ofta var lättretligt och ombytligt, samt menligt inverkade på hennes späda plantering. Hon älskade visserligen alla sina sex barn, men August minst. De små både se och höra, fast de stora icke alltid bemärka det, och gossen kände med större smärta, än han för sig sjelf eller någon annan kunde utveckla, att han var styfbarn i den hvardagliga kretsen. Med den mest hängifna tillgifvenhet slöt han sig till den nye vän