Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1849, sida 1

wmed August Memnings dater, hvilka äfven hunno till Ivars och hans föräldrars öron: Gud vet, min käre IVar,sade fadern då han vid skymningsbrasan, en kulen Novemberafton, ) satt omgifven af maka och barn, Gud vet hvad glädje du får af din skyddsbror?Åh jo, pappa! August blir nog bra — Det vill god tro till, menade informatorn, som deltog i den förtroliga kretsen. Om magistern intet vill smärta mig, återtog gossen, med en bedjande blick, ,så säg intet ondt om August., Men Ivar, yttrade lilla Hulda kan minsann nog säga August sanningen, när ingen hör det. , Jag kan säga svarade han shvad jag tror vara rätt, eller mindre rätt, men du har aldrig hört mig, min. lilla Hulda, traktera honom med några moralkakor; det skulle illa passa mig, som sjelf är ett barn. vIvar har rätt, yttrade fadern, och som han är två år äldre än August, kan man med skäl vänta mera förstånd. af honom. Och du predikar för honom bäst, om du genom ditt efterdöme säger honom, huru man bör vara, och icke vara. Men, pappa,frågade han rodnande, om jag någon gång skulle hafva sagt det med ord — är det ondt deruti? Jag vill minnas att pappa sagt, att när man ser någon göra det som är orätt, bör man fogligt och beskedligt säga sin mening.