Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1849, sida 1

En långvarig tystnad följde; slutligen sade fadern: nu tycker jag, att han kunde vara tillbaka. I samma ögonblick insteg en ung man, med ett allvarsamt och bestämdt utseende. Doktorn har dröjt länge. vJa, herr baron, och hade jag följt mitt hjertas böjelse, så hade jag ännu varit qvar vid Säringe.For oss har då doktorn ej något hjerta, inföll den unga modern med en förebrående, klagande röst. Det har jag för alla som behöfva min hjelp. Men om han än skulle dö, och han visade med handen på barnet, hvad är ert lidande mot hennes, som med sex små barn står klagande kring sin makes kalla qvarlefvor? Är sergeant Memning död ? utropade baron C. Ja, och den som vill på nära håll skåda det menskliga eländet, han gånge till Säringe. Han tystnade, men efter något uppehåll fortfor han: min friherrinna, jemför ert öde med den beklagansvärda enkans, och klaga sedan — om ni har mod dertill. När man lider, svarade med bruten röst den djupt beklämda, är man just ej böjd att anställa jemförelser, och blir ej heller tröstad genom åsynen af andras smärtor.Doktorn har rätt, yttrade mannen, och drog henne till sitt hjerta; det kunde vara och blifva