Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1849, sida 1

i dessa ämnen kunnige personer bestyrkt denna bedröfliga sanning, att öfverhufvud ingen häftig sjukdom finnes, som icke kan försätta hvarje kön och hvarje ålder af hvilket stånd och vilkor som helst i den belägenhet, att anses för död, utan att verkligen vara det. Dessa äro de fysiska (kroppsliga) orsakerna till det dvallika tillstånd, hvilket så ofta anses för död, fastän det icke är något annat, än förberedelse dertill. Att menniskor begrafvas i detta tillstånd; kommer åter af andra orsaker, hvilka äro att söka hos de efterlefvande. Bland dessa orsaker sätta vi i första rummet bristande upplysning. Mängden af menniskor föreställa sig, att själen flyktar. ur kroppen, som fogeln från grenen; att när pulsen stannar, ögonen tillslutits och kroppen kallnat, inga flera teeken gifvas till lif. Och dock äro de kunnigaste läkare derom ense, att likasom naturen vid menniskokroppens bildning icke gör några språng och plötsliga öfvergångar, utan så småningom och omärkligt från embryo (ägg), tillståndets vextlif, i moderns sköte utvecklar den begynnande späda menniskokroppen; så gör den icke heller något våldsamt och hastigt afbrott vid dess. upplösning. Om döden går sin regelmässiga gång, så bortdör först medvetandet, sedan Fänselförmågan. Hjertats och lungornas rörelse fortfar ännu, fastän nedsjunken till den lägsta, omärkliga grad; när den