Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1849, sida 1

den besvärats, dels i de efterlefvandes okunnighet, fördomar och häfdvunna plägseder vid behandlingen af de döda. De sjukdomar, som föranleda ögonskenlig, men icke verklig död, och hvilka derföre i första rummet äro orsaken, att så många menniskor lefvanvande begrafvas, äro: 1:0 Alla slags sjukdomar, såsom slagfluss, slag, fallandesot, konvulsioner, hypokondriska och, hysteriska krämpor, magkramp, berusning af starka drycker, starka slag på veka ömtåliga ställen m. m. 2:0 Förgiftningar af vallmo, bolmört saffran m. m. 3:o Förblödningar och andra häftiga uttömningar. : 0 Barnbördsförlossningar. 5:o Utkungring, förqväfning. Af döende äro följaktligen följande mest utsatta för faran att lefvande begrafvas, neml. nyfödda barn, och personer af svagare kroppsbeskaffenhet i allmänhet, således qvinnor mera än männer; ty ju svagare, spädare och känsligare en person är, desto lättare är hon underkastad ett vanmaktstillstånd, hvilket likheten med den verkliga döden gör så förskräckligt; vidare ångestfulle, trångbröstade, utmattade, upphettade, öfverlastade, uppretade, qvåfde, ihjelfrusne, hängda, barnaföderskor, förkrossade, förblodda, dånade m. fl. Dock hafva de sorgfälligaste iakttagelser af läkare och andra