Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1849, sida 1

Concorde, så beslöt äfven hans brorson att göra detsamma; platsen är ock dertill ganska passande. Vädret klarnade och man njöt hela dagen af en superb militärmusik. Dagen förut lärer i konseljen förevarit en vigtig öfverläggning om hurudan kostym, Presidenten vid tillfället borde bära. Allmänheten gissade hit och dit. Somlige trodde få se honom i en drigt från Direktorii dagar, andra tänkte, det han möjligen skulle visa sig i en kostym -af sammet och guldbroderi, lik den, kejsaren bar, som förste konsul. Mängden hoppades, att han skulle visa sig svartklädd med ett trefärgadt skärp såsom vi varit vane att se den provisoriska regeringen, och som är den bäst passande uniform för nationens president. Föreställ dig nu allmänhetens förvåning och i synnerhet borgargardets, då han anlände som general en chef för nationalgardet, samt hade på hatten en aigrette, lik den som Murat bar under kejsartidens praktfulla dagar. Från kapten vid Schweitziska artilleriet var språnget väl stort till generals-epåletterna, och tilltaget var så mycket mer vågadt, som, enligt konstitutionen, presidenten endast är en civil embetsman, utan den ringaste makt öfver arm6en. — Den nyskapade konseljen har man emottagit med tystnadens vältalighet. Intet enda af dessa namn lofvar något särdeles godt för framtiden; men man åtnöjer sig ännu att säga: Tå se! OdilonBarrot är en förträfflig talare, men deruti består ock hela hans förtjenst. Ingen handling har ännu utgått från honom, värd någon uppmärksamhet. Efter att med de skönaste fraser, det kraftigaste språk hafva i tribunen sammanfört de oroliga elementerna till utbrottet af en fruktansvärd storm, ägde han icke mod att trotsa ovädret, att räcka en hjelpsam hand åt ett folk, som på hans egen anmaning företagit en revolution, att söka utreda de hoptrasslade statshärfvorna, att ställa sig i spetsen för det rättvisa uppror, han sjelf framkallat och påskyndat. Som justitie-minister var hans manifest, oaktadt hans oratoriska förmåga, fåordigt, intetsägande. IIvad månde väl vara att förvänta af denne konseljpresident? — Ett nytt år har imellertid ingått, utaf hvilket de reaktionära partierna vänta sig nya triumfer. Somlige lofva oss en kejsare; andra drömma om en legitim konung. Man har i sanning blifvit så van vid surpriser, att ingenting tyckes vara omöjligt; men det reaktionära partiet märker icke, att det blott är dess motståndares eftergifvenhet, som tillvunnit det dess nuvarande makt, den det snart åter förlorar genom egna felsteg. Frankrike har gifvit verlden ett smärtsamt skådespel, det af otacksamhet mot en man,