Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1849, sida 1

den i motsatt fall skulle varit, och den tanken tröstade honom fullkomligt, att So-Sli skulle skörda dessa sednare frukter af hans eftertanka och, hvad som var hufvudgrundsatsen i hans nya lära, sjelf välja sig make. Detta klingade visserligen som kätteri i ett land, der sextusen år igenom ingen flicka någonsin fått en äkta man efter eget val, nen, dotterns skönhet Å Vande till någon del ursäkta faderns förvända åsigter. Två stora mandariner, Hang och Soing, och en viss köpman vid namn Tin hade. skiekat rika skänker, ty de bodde för långt borta för att egenhändigt kunna öfverbringa dem. Den mycket vältalige Tung från skolan i Han-San diktade tio böcker moraliska sentenser till So-Slis ära. Tsching-Po emottog gåfvorna med tacksamhet, äre— dikten med rörelse, men nekade till den fordrade belöningen derför. På samma sätt uppförde han sig mot flere friare från grannlandet af åtskillig rang, såsom fabrikanter, egare af risfålt, officerare och officianter, hvilka haft tillfälle att på nära håll beundra So-Slis sköna ögon och att visa sig för henne. So-Sli hade väl icke det ringaste att invända mot Hang, Soing, Tin och Tung, emedan hon kände ingen, utaf dem, men den försigtige Tsching-Po ville just derföre icke utsätta henne för den fara att framdeles få något att anmärka emot någon af dem. Hvad de henne bekante friarne angick, så misshagade de henne