Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1849, sida 3

De lyckliga älskandes bröllopp firades några dagar derefter och kejaren och hans hofstat hedrade det med sin närvaro. IX. De ögonblick, Mauritz ej vistades hemma hos sig eller använde för sitt älsklingstidsfördrif: jagten, tillbringade han städse hos det lyckliga paret, riddaren Oheim och hans sköna maka, Francisca, som delade sina omsorger, sin kärlek, emellan sin gamle far och sin outsägligt älskade make. Ett halft år efter dessa händelser yttrade Mauritz, under det man hemma hos Karl en famille höll på att förtära det läckra köttet efter en af Mauritz nedlagd stenget: Vi äro, väl bra lyckliga, men här saknas ändock något. Jag har länge fuuderat på att afskaffa denna brist, men har först nyligen lyckats i mina bemödanden.Jag har länge tyckt detsamma, svarade fru Oheim med ett skälmskt ögonkast. Men har du då verkligen lyckats blifva särad? Ja, svårt och oläkligt, mina vänner !Nånå, det är i sin ordning, att den som så länge skiftat pilar och utdelat sår, sjelf slutligen blir sårad, inföll Karl med ett glädtigt leende.