Klinga bjellra, brinn du fackla klara! — I Rolf och Ingri till julottan fara. Nu det ringer samman uti byn — skynda, Grålle, fram ur skogens bryn. Isen brast — de smektes och de logo, slädan sjönk — de smektes än — de dogo. Sval är brudsäng i den djupa sjö der sof Rolf, der sof hans bleka mö. ; Salla de med alldrig skiljda öden, kärlek uti lifvet och i — döden! Månen speglar sig i fruset haf, isen fryser på de käras — graf. A