Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1849, sida 1

. .,. F da i samma kunskapsformer. Detta är en verkan af att sätta religionen i veta. För evigt befästes härigenom skiljemuren så väl emellan de fyra stora allmänna kretsarna, hvari kristna kyrkan är splittrad, som emellan hvarje sekt inom hvarje särskild kyrka. Hvad kärleken och ödmjukheten, dessa båda Jochin och Boas, hvarpå den kristna kyrkan hvilar, derpå vinner, behöfver icke med ett ord vidröras. i Det är en känd sak, att den katolska lära, hvars utväxter Luther med så beslutsamt mod och kraftig hand afskar, uppkom dels genom biskoparnas hibestämmelser af den enkla allmänna trosregeln, dels genom en af biskoparna likaledes föregifven traditions införande. , Biskopen är i kyr,kan, och kyrkan är i biskopen; den, som dersföre icke är med biskopen, är icke heller i kyrkan. .. Huru kan den tro sig vara med Kri5stus, som är emot biskopen, sade redan Cyprianus; och när denna mening hunnit väl rotas i de 3 första århundradena, uppväxte deraf påfvens ofelbarhet i de följande, hvarigenom bibestämmelserna i läran och utväxterna i kulten ännu mera ökades. Genom mötens beslut, hvilka af despotiska regeringar upphöjdes till allmänt gällande statslagar, presternas skarpa afskiljande från folket, åt hvilka ändå medgafs en skräckfull politisk makt öfver folket och dess samveten, formades nu trosläran såväl som kulten: och omkring den af menniskohänder sålunda formade trosläran och trosöfningen sattes murar af borgerliga straff, eld och svärd — källan till allt detta onda, hvar väller hon upp? Ur det falska begreppet, att religionens förnämsta väsende ligger i ett veta. Pelagius uppstod. Han lärde, att menniskan af egen kraft kan vinna saligheten; kan hon detta redan af egen kraft, så kan hon med D. H. A:s bistånd vinna mera, än som behöfves till saligheten, få ett öfverskott af sedlighet, som kan räknas andra till godo. Så uppstod läran om goda verk och gerningar, och i sammanhang dermed utbildades munkväsendet i Occidenten, hvilket dock i Orienten uppsprungit ur helt annan grund. I sammanhang med munkväsendet och goda gerningar ställdes poenitens-läran, hvaraf åter aflatskråmeriet uppkom. Alla dessa förvillelser inom kyrkan, hvar hafva de sitt ursprung? I det falska begreppet: ,religionens väsende består hufvudsakligast i ett handla. Genom concordieformeln 1579 blef ett nytt lä— rosystem, det Lutherska, afslutadt. Genom sam— ma formel aflägsnades för alltid det andra partiet af reformatorer, Calvinisterna. Huru lärorna hänga tillsammans med kristendomens inre lif i känslan och sinnet, tänkte de Lutherske teologer