Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1849, sida 1

I kontor, dels å utdelningsställena och regenterne; men man upptäckte då hos de fleste endast högmod, ärelystnad, ett till ytterlighet drifvet slöseri med nationalförmögenheten, och despotism. Att nationerna icke kunde vara vittnen till ett slikt förvändt sakernas tillstånd utan att önska detsamma förändradt, faller af sig sjelft; men från en allvarlig önskan till ett beslut och från beslut till handling är det för ett till medvetande af sina rättigheter I väckt folk ett icke så långt steg att taga. Man blef allt mer och mer uppmärksam på det orimliga, ja tillochmed löjliga, som ligger derutinnan att tillägga personer, som genom sin börd, sin tapperhet i krig, stundom tillochmed genom förbrytelser banat sig vägen till thronen, gudomliga egenskaper, och att millioner menniskors öden skulle vara beroende af en enda individs vilja, hvilken esomoftast bestämdes af ovärdiga gunstlingars eller mäträssers nycker och infall. Dylika, ofta upprepade missbruk uttröttade slutligen undersåternes tälamod och förde till revolutioner, under hvilka folken kommo till full kännedom af sin egen makt och af furstarnes vanmakt, hvilket äter föranledde underhandlingar emellan den s. k. makten med Guds nåde och den verkliga makten, som låg förvarad hos folket. En följd häraf var det nyare europeiska statssystemet med en konstitutionell konung i spetsen för en i öfrigt fri statsförfattning med benämningen konstitutionelt-monarkisk regeringsform. I sjelfva denna benämning ligger det dock något motsägande, som lätt kan komma något hvar att tro, det bem. styrelsesätt endast är ett försök att sammansmälta olikartade elementer, — en åsigt, som vinner ytterligare stöd deraf, att den deri förevarande maktfördelningen städse har gifvit och äfven framdeles kommer att gifva anledning till idkeliga brytningar mellan de tvenne hufvudmakterna i en konstitutionell stat. Ordet Statsmakt betecknar ett i och för sig helt och hållet odelbart begrepp; ty om man än på papperet kan uppställa reglor för en ändamålsenlig fördelning af statsstyrelsen emellan regent och folk, så måste dock öfvervigten vara på en af sidorna och, om tidsandan så bjuder, hos folket. Då det är tidsandans karakter att hysa misstroende mot konungamakten, så bör naturligtvis denna med mycken varsamhet göra bruk af sina s. k. företrädesrättigheter, så kärt det den är att undvika våldsamma konflikter med en makt, som hon i våra dagar icke är vuxen att emotstå. De furstar, som genom sjelfrådiga regeringshandlingar hafva stött ifrån sig nationens kärlek och tillit, ega icke något enda vapen, hvarmed de kunna förhindra fullbordandet af en förkastelsedom, som af allmänna opinionen blifvit öfver dem uttalad. Ty ehuru de i sjelfva verket äro i besittning af högsta befälet öfver den väpnade styrkan, så har dock erfarenheten till fullo ådagalagt, att denna makt icke alltid lä. .: ter sig begagna till att undertrycka friIT SO. I EE, MS JE 1