Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1849, sida 1

ta fenomen; om den ena eller andra af dem är sann, eller om de äro falska båda, ligger ingen vigt på för mig att efterforska, blott jag genom det elektriska slaget blifvit frisk och återvunnit hälsan. Detta argument, hvilket de gamle kallade argumentum a tuto, öfverväger alla metafysiska grunder, och är egentligen det, hvarmed Kristus sjelf bevisat sanningen af sin lära, då Han säger: den, som vill göra min himmelske Faders vilje, varder förnimmande (i sin känsla medveten af) att denna lära är af Gudi.Se vi nu på verkningarna af dessa falska, visserligen hos några författare renade, dock i allmänna opinionen och det religiöst populära föredraget ännu djupt inrotade föreställningar om religionens väsende, finna vi dem högst anmärkningsvärda i afseende på: det tillstånd, hvari kyrkar och det kyrkliga lifvet för närvarande befinner sig. Ja, man kunde nästan säga, att andan och utöfningen af hela vår kyrkoförfattning och hela vår tidsåsigt om kyrkan deri har sin grund. Å Ty — hvad 1:o prestbildningen angår, ur hvilket begrepp kan den härledas, om ej ur begreppet: religionen är kunskap. Ingen ting kontrolleras i den utom lexorna och en viss utvärtes anständighet efter borgerlig lag. Med upprepande af Bruhns kyrkohistoria och Norbäcks teologi samt ägande af vanliga gynnasii-studier kan jag lika väl blifva prest, som genom : upprepande af några andra kompendier eller kollegier något annat. Och i den mån, som den teologiska kunskapen sträcker sig öfver kompendii kunskap, blir jag en allt mera och mera meriterad prest. Med kompendii kunskap kan jag blifva komminister och pastor i ett litet pastorat; med högre teologisk lärdom, teologie kandidatens eller licentiatens, har jag rätt till de aldrastörsta, hvilka just derföre signifikativt kallas lärdomspastorat. Är ej detta det största bevis, att man har satt religionens väsende i kunskapsförmågan och kunskap, eller i allmänhet i ett veta? 2:o När förslager till presterlig befordran uppgöras, hvilka grunder följer man då — ? hvilka grunder föreskrifver sjelfva lagen? antingen tjenstgöring eller kunskapsbetyg eller båda tillika; tjenstgöring för erhållande af mindre lägenheter, kunskapsbetyg för de större och största, både tjenstgöring och kunskapsbetyg för de medelmåttiga. Hvad har man härigenom uttalat? Antingen att religionen består i kunskap eller ock i ett handla, hvilket dock ej behöfver sträcka sig utom begreppet af vanlig handtverksmässighet; ty att man kan tjenstgöra som prest på samma sätt, som en handtverkare drifver sitt handtverk, lärer väl ic