Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1849, sida 1

upplysas om den fara, i hvilken han ständigt sväfvar. Ensam med denne mördare, och genom sin ålder honom vida underlägsen i styrka och vighet, kan han lätt falla ett offer: för Italienarens blodoch penningtörst. Din far måste snart Vvarnas. Hvad säger du, Karl?cporis Francisca med en rysning. Tror du verkligen, att min far löper fara för sitt lif? ... O, hvilka gräsliga förhållanden! ... Men rättvisans arm? Är då den förlamad? Har ni hört nog? hviskade Singlio med ett hånleende på de af raseri darrande lipparne. Har ni vunnit bekräftelse på mina ord? Tycker ni tiden vara inne att afklippa deras samtal och — deras möten? tillade han uttrycksfullt, i det ett återsken från afgrunden inom hans bröst glänste i hans öga. vJag har hört mycket svarade Stephens tankfullt. -Hvad var det de sade om er? .... Afklippa deras samtal?.... Ja, hvarför ickel.... Men hure?) Jag känner endast ett medel, svarade Singlio, i det en bred dolk hastigt blänkte mellan vecken af hans mörka drägt. vFör den heliga juagfruns skull:, intet blod ! hviskade Stephens, som varseblifvit Italienarens snabba rörelse. Hvad annat som helst, men