Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1849, sida 1

ke behöfva bevisas i en tid, då så mycket och med så stort skäl talas om Guds ords handtverkare. I intetdera fallet har man utgått från begreppet af religionens väsende, såsom hafvande sin grund i känslan och dess omskapning till ett nytt omedelbart medvetande af oss sjelfva. Endast i brödraförsamlingen, i den presbyterianska och metodistiska har man, inom protestantiska kyrkan, utgått från detta begrepp vid prestbefordringar. 3:o På presteståndet sjelft huru har den falska utgångspunkten verkat? Det, som den måste verka: ståndet har vändt sig från värden om religionens innersta väsende antingen i bästa fall till lärdomsöfningar eller i sämsta fall under ett handtverksmässigt skötande af sitt egentliga kall till vården om ekonomiska angelägenheter, vare sig enskilta eller samhällets; det har blifvit ett politiskt stånd, hvilket står i kyrkan med sina fötter och födes af henne, men som med skäl och hjerta lefver i staten. Detta stånd, — det måste hvarje billig och rättvis granskare medgifva, — är ett hederligt och bra stånd, betraktadt som medborgare, lika godt, som något annat; men prestestånd är det icke, i den mening, som religionens innersta väsende kräfver. Detta är icke ståndets fel — derpå önska vi, att en särskild vigt måtte läggas, isynnerhet som man i våra dagar är så allmänt böjd att nedsätta ständet, — utan detta är de falska begreppens fel, hvilka ligga till grund för ståndets bildning och verksamhet. Ståndet har icke gjort sig sjelft, utan det är gjordt af lagen, och lagen åter, den har sin grund i begreppen; och det är just dessa begrepp, som äro falska och i grunden felaktiga. 4:o Presterskapet är en del af kyrkan, men den andra vida vigtigare delen inom protestantismen eller den rena kristendomen är — åhörarne, folket ( lekmännen). Huru hafva de falska begreppen om religion verkat på dem? Läsa sig fram till nattvarden, det är detsamma som att blifva kristen, att vinna religion. Återigen läsa, lära, kunskap, fastän i vida ringare grad. Visserligen hafva de äfven begrepp om ett handla och inse nödvändigheten deraf; men detta handla är mosaismens. ,Man gör så godt man kan, och så få nåden och barmhertigheten fylla resten., I ett veta och ett handla efter bästa naturliga förmåga sättes religionens väsende; men sällan vågar någon tillstå för sig sjelf, ännu mindre yrka inför sin nästa, att hvarken uti veta eller handla, utan i ett nytt lifsmedvetande, i en känsla består religionens väsende. Derföre, emedan all vår vandel ytterst har sin grund i käns