Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1849, sida 1

— — ———— — äkKallblodighet! — Kom väl ihog det, svarade Mauritz, leende åt Karls häftighet. KoOch nu farväl så länge!v ; Vännerna — ty de voro det verkligen — tryckte hvarandras händer. Mauritz gick. äDet är dock en vän, hvars make man får söka, yttrade Karl halfhögt, med blicken häftad på dörren, genom hvilken Mauritz nyss försvunnit. Kallblodighet, ja!.... Men Francisca?.. Men Singlio? .. Ve!... II. Insvept i en tarflig rock, satt, tillbakalutad mot ländstolens svällande läderdynor, den äldrige handlanden Stephens, behagligt njutande af drufvans läskande saft. Framför honom lågo några brutna bref kringströdda på bordet, på hvars medelpunkt ett väldigt vinkrus tronade. Vid sidan af detta krus befann sig den massiva silfverbägare, af hvars fradgande innehåll den gamle stundom långsamt smuttade. Några steg längre ned i rummet stod en kortvext, mager karlfigur, vårdslöst lutad öfver ryggstödet af en stol. Ett yfvigt, kolsvart hår betäckte hans hufvud och kastade en djup skugga omkring den låga pannan och det oregelbundna, listiga ansigtet, hvars sydländskt bruna färg tvärt afstack mot den glänsande tandradens elfen