Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1849, sida 1

Postoch Inrikes-Tidningar. Och dock voro ej stort mera än två år förflutna innan den hade förverkligats, förverkligats på ett sätt, som öfversteg våra djerfvaste aningar och förhoppningar. Huru och när detta skett, behöfva vi ej här upprepa. Hela den: civiliserade verlden känner det, och historien har redan inristat berättelserna derom på sina gyllene taflor. Konungadömet är i Frankrike för alltid krossadt. Jesuiterne utdrifne ur Schweitz. En mängd tyska stater hafva erhållit frisinnade konstitutioner. Tillochmed Preussens enväldige monark har sett sig nödsakad att gifva sitt folk en sådan, som, ehuru ej i allo tillfredsställande tidens och nationens fordringar, dock omisskänneligen bildar en öfvergäng till ett bättre sakernas skick. Danmarks högsinnade konung har till antagande förelagt sitt folk en grundlag, som förtjenade att tagas till mönster både här och annorstädes. Österrikes kejsare har nedstigit från den under honom vacklande thronen, och den nye monarken har högtidligt lofvat sitt folk en fri statsförfattning. Uti Italien och Ungern rasa väl ännu tvedrägtens lågor; men äfven der skall det blod, som strömmat i Paris, Wien, Neapel, Berlin och Messina, bära frukt, om ock österrikiska och slaviska bajonetter, sablar och eldgap ännu en tid: bortåt förmå hindra, de deri utsådda frihetsfrön att spira upp och med sin grönska betäcka de förhärjade fälten. I det gröna Erins har ett revolutionsförsök blifvit qväfdt i dess början; men elden slumrar allenast under askan, och det behöfves blott en frisk flägt för att ånyo komma den att slå upp i ljus låga. Irland har i hungersnöden en förfärlig bundsförvandt, och den står ånyo för dörren. Äfven inom sjelfva det stolta Albion finnas fruktansvärda elementer till en revolution, som måhända redan skulle hafva utbrustit, om ej afskaffandet af de förhatliga spanmålslagarna för en tid af