Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1848, sida 1

Korrespondens. Paris den 14:de Dec. 1848. Vi hafva här j passerat några ganska vigtiga dagar. Aldrig har j någon mera maktpåliggande handling varit anförtrodd åt hvarje enskild medborgare — åt ett helt samhälle. Ehuru här funnits klubbar, banketter och samlingar af alla slag, alla färger, tyckes dock pluraliteten af franska folket endast hafva valt emellan 2:ne namn Cavaignac och Louis Napoleon, och, besynnerligt nog, det sednare har ssegrat. Det förra hade varit en underpant på fredens bibehållande och handelns förkofran; det I sednare är kanhända en signal till framtida revolutioner och medborgerligt krig. Med Cavaignac i spetsen hade republiken hvilat på en säker I gruna, omhägnad af den bästa konstitution, ett lands representanter kunna gifva ät ett fritt folk. I Med Napoleon är redan ett steg taget till konungadömets återvändande. Med Cavaignac hade revolutionen varit fullbordad; med Napoleon fortI går den, utan att man kan beräkna hvart den leI der och hvar den stadnar. Hvad som i detta fall skett, bör man dock icke tillräkna franska folket, ty ingenstädes på jorden hafva intriger och partier ett så vidt spelrum och en sådan makt som i Frankrike. Medelklassen och den arbetsammare delen af folket, som önska och hafva behof af lugn för sin utkomst och sitt arbete, ha varit för Caraiynac. En annan del at folket, ,Bergets anhängare, önskade en ny styresman, emedan de funnit republiken alltför mild. Militären, som föredrager mödor och äfventyr framför ro och maklighet, vill ut i fält, och för den ljuder namnet Napoleon, som krigsmusik. Aristokratien, så republikansk i Februari, då hvarje bröst pryddes med en röd eller trefärgad kokard, och alla vepensköldar försvunno, önskar sig ) åter ett hof att lysa uti, och dock hafva dess I medlemmar i sanning ingenting att klaga öfver. De aristokratiska kännetecknen, vapensköldarne, hafva så småningom återkommit fram, om möjligt i ännu bjertare färgor än förut. De trefärgade kokarderna är la haute volte färdig att utbyta mot helt hvita. Ett bevis härföre är att (lenrik V:s porträtt, liksom genom ett trollslag, framstätt i alla adliga boningar. Titlarne, i början af detta år, helt och hållet borrtlagde, hafva under loppet af detsamma så småningom återtagit för många öron sin välljudande klang, och då republiken, i kraften af sitt eget värde blundat för alla dessa barnsligheter, återställt förtroendet i samhället, liflighet i handeln, (hvilken blott behöfde ännu några månader för att vara i fullt flor) med statens medel och utan att öka de rikes kontributioner skyndat till betryckta med