Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1848, sida 1

i kommersielt hänseende, och hvilka öfverallt utgöra endast en fraktion af solket samt representera — det enskildta interesset. Väl påstå nationalekonomiens försvarare, att den, liksom statsckonomien, önskar att bereda vationens och statens lycka; men denna motsigelse förklaras deraf, att för dem tolka orden nation, och lycka, helt skiljaktiga begrepp, från hvad statsekonomien dermed förstår. Uti ,nationen, se de nemligen blott de högre, de förmögnare och så kallade bildade klasserna i samhället, d. v. s. alla de interessen, som lefva på sjelfva folkets arbete; och med cha, mena de makt, ära, rikedom, lyx, glans och bildning för just dessa samma klasser. Folkets, massans, hopens vålstånd, trefnad, belåtenhet och upplysning — dermed faller det sig ej så noga, ty de äro statens arbetsbin, hvilkas tillstånd vil vore önskligt om det kunde förbättras, men hvartill de ej se eller känna någon möjlighet. IIuru smärtande det derföre än kan vara, säga de, måste man i detta fall underkasta sig den hårda nödvändighetens lag, som för hopen, bjuder: arbeta, träla, lyda och hoppas; men vänta dock ej högre lycka, än tillfredsställandet af de allra oundgängligaste materiella behofven — således en grad öfver djurlifvet, Beklagligen är det denna systematiskt ordnade lära, som länge har utgjort de styrandes tro, som har öfvergått i det praktiska lifvet och tjenat till ledning och rättesnöre för ordnandet af samhällenas angelägenheter. Triumferande uti handlingens verld, i praxis, har den, då hon ej förmått att undertrycka eller vederlägga statsekonomiens protester, ädelmodigt nog, och för att skaffa sig lugn, lemnat åt densamma theoriens gebit, böckerna och lärostolarna, samt här och der medgifvit små, för oskadliga ansedda, experimenter med dennes satser. Det är egentligen först de allranyaste tiderna, som sett detta förändras. Folkens vetenskap har ju ej heller kunnat hoppas att vinna gehör förr, än folkens stämma sjelf kunnat göra sig gällande, och i samma mån, som folket tilltvin— gat sin röst uppmärksamhet, som det fått en hand med vid styrandet af statsrodret, har ock statsekonomien blifvit mer och mer respekterad. Dess cera har randats. Samtidigt härmed, har dock en ny statsekonoI miens motpart framträdt på arenan. Den så kallade sociala eller progressiva vetenskapens anhängare, som, under högtrafvande fraser och ordformler om varhetets rätt och om varhetets organisation, samt gehom obestämda och sväfvande förslag, sökt att bota de lidanden och godtgöra