Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1848, sida 1

man blandat sömngifvande droppar; kanhända skall hon till och med, för att vara säker på sin sak, blanda dessa i hans supk. Emot klockan 9, när Bastien insomnat, skola tvenne gendarmer komma ; de slå tre slag på dörren: den signal, om hvilken de öfverenskommit med Simonia; de skola binda Bastien och föra honom till Montpellier, för att öfverlemnas i domstolens hinder. Den, som gifver Bastien denna underrättelse, uppgifver icke sitt namn; men om Antonin Lamic (detta namn är understruket, mina herrar: det ir röfvaren Bastiens verkliga) önskar tala med berörde person, finner han honom i morgon förmiddag klockan 9 på berget vid passet, som för till grufvan i R EE Se så! är saken förklarad nu? Hvad tycken J härom? frågade Bastien, i det han likgiltigt stoppade brefvet i fickan. En paus uppstod. De båda obekante voro förfärligt bleka. Bastiens flammande blick hvilade på dem: de ansträngde sig för att göra våld på sina känslor och drogo munnen till ett skratt, under det deras fingrar knöto sig kring handtagen på deras jagtknifvar. Utan tvifvel voro de oförmögna att uthärda denna moraliska tortur, ty de stego slutligen upp från sina platser, ropande på samma gång Vi ori förrådda!