Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1848, sida 1

hufvudet vore en alltför stor ära för sädane gemena skurkar! .... Simonia! ropade han med sträf röst. Den olyckliga qvinnan, som, förstenad af förskräckelse, icke tycktes hafva en skymt af medvetande i sin hjerna, icke en droppa blod i sina ådror. steg upp, lik automaten, hvilken lyder en hemlig fjeder. Gå och öppna dörren till källaren. Hon stapplade fram till fonden af rummet och öppnade dörren. : Stigen på, mina herrar, stigen på! jag skall lysa er, sade Bastien med en ironisk höflighet, i det han satte ifrån sig bössan och tog lampan från bordet. Gän dit ner, för att sofva vallmovinsruset och fegheten af er... I morgon skall man slippa ut er, när J ären i stånd att packa er härifrån.i Men hvarken Robert eller hans kamrat rörde sig ur fläcken, vare sig att benen nekade dem sin tjenst eller att de, i anseende till sina alltmer domnande sinnen, icke mer än till en del förstodo Bastiens ord. Den mörka, gapande öppning, som de förmärkte bakom sig, återgåfvo dem emellertid någon styrka. Marsch! sade Bastien, och dermed föste han den ene efter den andre in i källaren. Hållen er vid repet, som löper längs väggen, så att J icke fallen omkull.... Det var sannt