Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1848, sida 1

de orättvisor, öfver hvilka folken så rättvisligen och allmänt klaga. Denna skola, som säger sig i massa förkasta statsekonomiens läror, har i visst afseende något slägttycke med nationalekonomien, ehuru den visserligen har förklarat sig vara helt och hållet oafhängig af densamma, samt äfven i en mängd afseenden är från den vidt skiljaktig. Deras likhet består deruti, att de begge äro fiender till den ekonomiska friheten, sålunda, att de begge vilja förebygga eller reglera konkurrensen, ehuru de vilja medlen dertill högst olika. Den sociala vetenskapen ser uti friheten, eller såsom denna kallas, den voreglerade konkurrensen, roten till allt ondt, hvaraf samhällena nu lida. I Jriheten(l), upprepa vi, hvilken ej ännu i någon stat kunnat göra sig i fullt mått gällande, eller ens fått visa sitt inflytande, hvarken vid produktiorien eller konsumtionen och fördelningen af rikedomen. Upphäfvande den individuella friheten, och väntande allt af associationen, lofvar läran åt samhället allsköns lycka och vilbefinnande, förutsatt, att det utan reservation öfverlemnar sig åt socialismen för att till alla delar omskapas efter dess dogmer. En mängd af särskilda systemer och tolkningar existerar, hvilka alla föregifva sig att vara denna vetenskap, och dock finnes den ej någorstädes fullt definierad. En af dess anhängare framställer den så, en annan så, och en tredje olika med begge de förre. Granskar man nu alla dessa systemer och denna skolas skrifter, för att finna den så mycket omtalade vetenskapen, samt för detta ändamål afsöndrar allt, hvad de innehålla af kritik öfver nuvarande samhällsinstitutioner, af deklamationer och utrop emot statsekonomien och dess skriftställare, af önskningar för en annan samhällsorganisation, uti hvilken man skulle se mera rättvisa och billighet, mindre materiella och moraliska lidanden, mera god tro, mera lycka och mera af detta lifvets goda för de fattige c., så innehålla de, säga vi, efter denna afsöndring nära nog noll. Eller om något återstår, så är det lånta ider, utan egentligt sammanhang eller rigtig utveckling, hemtade just från desamma statsekonomiens förnämsta förf:s arbeten, öfver hvilka de bryta stafven, öfver hvilka de uttala förkastelsedomen fräån Quesnay, Turgot, Adam Smith, Malthus, Say, Ricardo m. fl. personer, som utan vidare förklaras sakna(!) hjerta, samvete, medlidande och menniskokärlek samt benämnas egoister, individualister m. m. Vare detta dock sagdt blott med afseende på de sociala skriftställarnes anspråk i ekonomisk rigtning, och utan att i ringaste mån misskänna