Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1848, sida 1

publihanska rättiaheter samt komma dem att göra brus af desamma. Legru-Rollin och nägra af hans utskickane eimeo dock något för vida i dessa sina tillgåranden. Med repnblik sörstolo de naturliatvis intet annat, än att republikaner herrskade, och de tillato sig förden-kull att begagna sig af intriger och despotism för aft få sina eana min vakte. De begagnade sig at folket såsom ett verktyg och underblåste dess hat mot de förmögne och rike; ja man beskyilde tillochmed Ledru-Rollin för alt vara kommunist och åtskillige olyckliga historier, bland annat med en hr Riancourt, regeringskommissarie i Havre, som begick stöld och flyktade till Belgien, blefvo naturtietvis af bourgeoisien begagnade både mot Ledra-Rollin och kommunisterne., oaktadt Ledru-Rollins rikedom. Pa ålskilliga ställen arresterade de uppskrämde borgrarne regeringskommissarierne. satte dem i diligenserna och sände dem tillbaka till Paris; på andra ställen åter segrade dessa agenter och genomdresvo valen af de kandidater, som stodo på deras listor. Dock får man icke förgäla, att flertalet af dessa kommissarier uppförde sig högst aktningsbjudande, och att största delen af valen försiggick i all sköns lugn och stillhet. I den södra, strängt katholska delen af Frankrike företedde sig nu det märkliga fenomen, att massan af folket var mindre republikanskt sinnad, än sjeltva borgrarne. och sände ultramontana deputerade till nationalsorsamlingen. Blott Toulouse gjorde härifrån ett undantag ock dertill torde uppträdet med Cecile Combelles ) uti icke rin) Cecile Combettes hade tillika medsin husbonde, en bokbindare vid namn Conte, burit nägra fårdigbundna böckerin i en andelig stiftelse. Conte begaf sig upp till stiftelsens föreståndare och lemnade den semtonariga flickan ensam nere i förstugan Dåhan återkom ned, var hon borta, och ett par dagar derefter fann man hennes lik på en intill bem. stiftelse gränsande kyrkogård. Eter åtskilliga undersökningar och efter att flerfaldiga ganger hafva blifvit vilseledd. uppsparade dock polisen den skyldige, en prest viil nann LoOtade, som den häktade och anklagade för alt hafva först våldtagit Cecile och sedan, föratt dölja sörhrytelsen. mördat henne. Tillaragelsen gjorde på sin tid ett oerhört uppseende icke blott i Frankrike, utan öfver allt, der man fick kännedom om densamma. Om vi icke alltför myeket miss minne oss, harherättelsen derom stått att läsa i Aftonbladet. Hvad slut saken fick, hafva vi oss icke bekant; men för att döma af de graverande vittnesmål, som redan vid första undersökningen förekommo emot den anklagade, blef han af juryn Miss Augusta, som det tycktes i djupa tankar, och ritade med fingret på de fuktiga rutorna. För hvarje gang handen gjorde en sväng syntes ett Å, hvilket genast utströks: intet prosant öga skulle se denna tolk af hiertats innerligaste tanke Plätslkot värka ga mån hafva bidragit att väcka folkets ovilja mot det andeliga ståndet. Deremot vunno de nya republikanerne på åtskilliga andra ställen en seger, som var beklagansvärd och åstadkom mycken förargelse, hvaraf följde en uteslutning af flera af kommunismens och äfven af några al socialismens Imfvudmän. Då man var kommen till klart medvetande af den sociala frågans stora vigt och icke kunde hoppas. att med despotiskt våld tränga densamma i bakgrunden, hade det ju varit det rigtigaste och mest ändamålsenliga att låta desse män komma in i nationalförsamlingen och derstädes under diskussionerna och debatterna ådagaligga hvad deras principer dugde till, i stället för att, genom deras uteslutande vid valen, nödga de mest energiske af dem till ett anfall på bemälte församling. Åttentatet af den l5:de Maj hade till en stor del siaq grund i detta kommunisternes och socialisternes uteslutande från delaktighet i nationalsörsamlingen. Då de mest exalterade partierne nyssnämnde dag blefvo besegrade, fick bourgeoisien nytt mod, och detta åter verkade naturligtvis på dess motståndare. Man kan af de suphleantval. som kort derefter egde rum, se, huruledes alla partier i fullt harnesk uppträdde emot hvarandra. Redan förut hade bourgeoisirn. bland andra medlemmar, på hvilka den kunde lita. fått Odilon-Barrot invald; anhängarne af kejsaredömet hade genomdrifvit tvenne af sina kandidaters, de begge Napoleonidernes, val, och arbetarue hade ur sn krets utsett några män, hvilkas äsigter åtminstone närmade sig de kommunistiska. Nu genomdref bourgeoisien valet af Thiers, dess bjelte från 1830; Napoleonisterne valet af Ludvig Napoleon, känd från det bekanta attentatet i Strasburg: Socialisterne valen af Pierre Leroux och Proudhon; sjelfve komministerne hade nära på lyckats att få sin kandidat, Raspail, vald till ledamot af nationalförsamlingen. Nationalförsamlingen är sålunda, som man ser, mycket blandad, och detta är på sätt och vis en lycka. Hela tiderymden mellan 1789 och 1848 har derstädes sina representanter, tillika med alla under denna tid uppkomna olika begrepp och ideer. Sakernas nya ordning skall framaå ur en oerhörd kamp, ur en oerhörd resume af det förilutna. förklarad skyldig och har redan undergått sitt välförtjenta straff. e—f -bWWt— — ——— Ba— — ————— ——— — — — — — ——— — —— —— ten Jensen, Edvard och Herrman den andra vägen genom salongen. Smaäningom samlades äfven ilamerna. och maltiden begynte under skämt och glädje. Dyrbara porsliner och glas betäckte bordet, de CKLläiaa fl.aeavaann daftasda fa län at Ir