Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1848, sida 1

ten Jensen, Edvard och Herrman den andra vägen genom salongen. Smaäningom samlades äfven ilamerna. och maltiden begynte under skämt och glädje. Dyrbara porsliner och glas betäckte bordet, de skönaste blommor doftade från äkta Ostindiska vaser och silfrets glans nästan blandade hvarje öga: men midt på bordet throna e ett dryckeshocn inlaggdt med sSilsver och ädla stenar. Edvard var placerad mellan Nanny och M:rs ElWworth, på andra sidan om Nanny satt Herrman, vidare M:r Elworth, uerpå kom en tom plats, derefter kapten Jensen, Åugusta och Doktor Lance närmast M:rs Elworth. Då deserten var kringburen och glasen fyllda, uppsteg M:r Elworth: ett lugnt allvar hvilade öfver hans drag, och med mild men manlig stämm: började han: Mine vänner och käraste som Jag nu har omkring mig! Detta är en vigiig stund sa väl för mig som för min äiskade hustrn. För 15 år sedan mott080 vi etffaderoch moderlöst barn, utan något stöd här Å jorden; vi offrade på henne all den omsorg vär phlgt som anfärvandter och menniskor bjöd oss Mod tacksamhet emottog hon vara omsorger, med ömhet sökte hon ännu mer sörljurva vår husliga Iycka och bar på det skönaste sätt uppfylit vara förhoppningar. Det är ljuft att göra godt, men det är en salighet när välgorningen bär goda frukter. Tack derföre Nanny! I dag lemna vi dig i en annans vard, som, jag hoppas det, vet att värdera den skait han erhalier Gud välsigne dig älskade Nanny! Och du Edvard! — du har ju tillåtit mig ait tilltala dig som fader; du som. sjelf ett barn, vårdade denna ros i sin första knoppning och egnade henne omsorger ömmare än en broders, svik ej den förhoppning vi sätta till dig, att Nanny aldrig må få skäl att angra sitt hastiga beslut. Väl vet jag att en djup erkänsla någon gång föder kärlek, och Nannyrs oupphärliga sorg öfver förlusten af sin barndomsvän, edert förunderliga sammanträffande efter så många skiften, allt förenar sig att stärka den tron