Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1848, sida 1

fentliga. som enskilda undersökningar rörande denna befolknings ställning, hvilka anställts i de stora fabriksländerna, hafva alla i hufvud saken lemnat samma resultat, samma uppse ning; neml. den: att eländet bland arbdart i fysiskt, moraliskt, intellektuelt och 64 miskt hänseende är gräsligt, och ofta omvändt förhållande till sjelfva handteringg tekniska fullkomnande. Då detta verkligen sä är, ej i est land, utan nästan utan undantag i alla, der fabriksindustrien uppnått en så hög ståndpunkt, attdenarbetarför verldsmarknaden, är det ej underligt, att man förvexlat de synbara medverkande anledningarne härtill med sjelfva hufvudorsakerna, att man utdömt den industriella konkurrensen. Om frihet och rättrisa hade kunnat göra sig gällande i alla dessa de stora fabriksländernas inre samfundsförhållanden, och framför allt i beskattningsmethoden, så tro vi, att dessa bedröfliga följder, som fabriksväsendet nu framter, i betydligare måtto ej hade egt rum. Staten har i första rummet, både genom sin konseqventa orättvisa vid fördelningen bland nationen af skatterna äfvensom vid dessas användande, såsom vi i det föregående sökt visa, systematiskt utarmat massan af nationen, mängden af arbetarne. Den har, genom sin oförnuftiga, orättvisa och obarmhertiga indirekta beskattning, så fogat, att arbetarens alla behof i den grad fördyrals, att dess dagsförtjenst ej vidare förslår för dess uppehälle. Den har, genom att stifta lagar för interessen och klasser, söndrat nationen och vidgat afståndet samhällsmedlemmarne emellan. ben har skänkt öfverflödet åt endel af samhället och lemnat bristen och eländet åt en annan del. Den har i allo sörjt för den ena delens uppfostran och utbildning, under det att den nästan helt och hållet försummat den andra delens. Den har gjort ex del af nationen till herrar, en annan del till desses slafvar. Och uti denna upprepade orättvisa samt deraf följande förarmande och förtryck se ri anledningarne, hvarföre fabrikshandteringarne, industrien och konkurrensen kunnat verka så högst ofördelaktigt på nationernas sociala förhållanden, som de slerestädes verkligen gjort. Hade staten uti sådana länder i alla hänseenden iakttagit rällrisa; så hade skillnaden i individernas förmögenhetsvilkor ej varit så skriande stor, som den är; hade förhållandet emellan arbetarne och fabrikseller näringsentreprenörerna samt deras ömsesidiga belåtenhet varit helt annorlunda, än hvad det nu visar sig vara; hade arbetarnes genom nöd och elände nedsjunkna moralitet stått vida högre, än den gör; hade industriens hela ställning varit mindre artificiel och mera säker, än tillfället nu är. Genom det vansinniga sträfvandet, att den ena nationen skall i ekonomiskt afseende göra sig oberoende af den andra, har den tullfejd nationerna emellan uppstått hvaraf fabriksväsendet, då det uppnått en betydelse för verldshandeln, Iider och hvarigenom den nuvarande industriens osäkerhet i så hög grad förökas. Åsidosättandet af allmän rättvisa och våldförandet af friheten, så i ekonomiskt som politiskt hänseende och i den betydelse, som vi i det föregående tillagt denna missförstådda och så olika tolkade menskliga rätt, äro således grundorsakerna till pauperismen. proletariatet och de sociala söndringar, af hvilka vår tid plågas. Fabrikerna, industrien, machinerna och konkurrensen göra blott detta åsidosättande och detta våldförande mera synbart, och äro sålunda, ehuru obestridligen nu mycket bidragande till det onda, ej de omedelbara orsakerna dertill. Väl kan man häremot invända, att det jemna fullkomnandet af machinerna och det stänSe 2 La RS LR MR AOA A. SR