Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1848, sida 1

1 RRD TREE Pet fjerde ståndets fråga, summnverligast med ufseende på de kommunistiska och sociauldiskiska rörelserna i Frankrike. II. Socialisterne. Det, som skiljer socialisterne från kommunisterne, är erkännandet af ordning såsom för statens bestånd nödvändig, aktning för vetenskaper och konster, samt den lära, att den sociala frågan icke uteslutande angär de fattiga eller blott arbetande klasserna, utan är en samfundsangelägenhet, som -år vida djupare. Om än det fransyska lynnet, som lätt uppgör theorier och på hvilken grund som helst uppbygger ett elegant system, hvilket framlägges för att väcka uppmärksamhet och göra uppseende, fört många af dem in på ett fantastiskt område, som gränsar nära intill kommunismens, så återstår likväl alltid en stor skillnad, nemligen dem att då de fleste kommunister blott väcka fruktan eller medlidande, äro socialismens heroer män, hvilkas personlighet och karakter vi icke kunna neka den högsta beundran. Detta är isynnerhet fallet med Saint Simon, den förste socialisten. Sjelsve Louis Reybaud, som har författat hans biografi och ofta med ett förnämt småleende söker atfärda honom som en charlatan, är nödsakad att anföra sakverkligheter, som ädagalågga, alt man här bar för sig en man, hvars ande, bäde i hvad den hade rätt och i sina villsarelser, måste mätas med en ovanlig mättstock. Den sednare hälften af det förflutna århundradet frambragte måhända icke flere utmärkte män, än andra tidsperioder (i detta hänseende är väl naturen alltid lika fruktbar); men derigenom, att omständigheterna sedermera gäfvo den en utomordentig vid verkningskrets, hafva vi fått se flera, såsom i kriget och politiken Napoleon och hans lysande omgisning. S:t Simon var samtidig med Napoleon, föddes tvenne år före honom (1767) och dog fyra år efter honom (1825). Men kriget är hasiigt och fordrar skyndsamma mått och steg; på valplatsen blir geniets tanke ögonblickligen handling, och verlden kan se, känna, ja! taga på följderna. Industrien och vetenskapen om dess förhållande till det menskliga lifvet, hvilken samtidigt träffade på nya förhållanden och gåtor, arbetar sig deremot mödosamt fram, undersöker och förkastar. Hela menniskoslägtet måste bidraga till upplösningen af desamme; individens upptäckter eller misstag blifva ett trappsteg för hans efterträdare, och den,