De faderoch omoderbtäsev). Svenskt original. Tidigt följande morgon anmaltes för M:r Elworth, att den sjuke önskade tala med honom; genast skyndade han att efterkomma dennes önskan. Då han inträdde uti sjukrummet, satte han sig vid sängen och bad sin gäst att spara sina krafter och i största korthet yttra sin önskan. Denne upplyste då, att han för ett handelshus i Götheborg gjort resan till England på ett fartyg, som gick till Stockton, samt att han, då ingen sjölägenhet genast kunde erhållas derifrån till Hull, hade köpt sig en häst och med densamma, landvägen, begifvit sig åstad, i tanka att utan hinder snart uppnå sistnämnda stad. Lyckan,. tillade han, gynnade mig äfven ända till min sista dags eller, rättare sagdt, nattresa, då min häst stupade och jag förlorade allt medvetande. . Nu besvär jag eder: säg mig hvem den ädle räddare är, som jag har att tacka för min räddning och som fört mig under ert gästfria tak; jag har ingen ro, förrän 115 får för honom uttrycka all den tacksamhet jag känner, liksom jag aldrig kan betala den godhet, hvarmed ni mottacit främlingen; men — — Min Herr! afbröt M:r Elworth, ni glömmer alldeles min första bön, att i korthet framställa er önskan, kom i hög, att ni till en början behöfver mycken stillhet; orna er ej heller deröfver, att ni skulle vara mig och min familj till något besvär; Gud har beskart miz tillräckligt af detta lifvets goda, och jag anser för en stor lycka, när jag cermed kan vara mina medmenniskor till något verkligt gagn. Men i afseende på den affär, hvarföre ni rest hit, torde kanske jag kunna vara er till någon nytta; vill ni således anförtro nig dess uträttande, så gör de! utan omsvep. Ordspråket säger: E olycka kommer sällan, utan MA Ft 2, FO så