—— ———————— är icke värdt offra slera frägor på den gamla markattan, tänkte han, och skulle just vända sig mot väggen för alt åter få inslumra. då han vid denna rörelse kände en förfärlig smärta i sin högra axel. Under de få minuter, han varit vid sans, hade han ej förr än nu märkt, att högra nyckelbenet var afbrutet och af läkaren på det sorgfälligaste vardadt. Så matt han än var, insåg han, att så väl denna skada, som de slag han fått i hufvudet, fordrade stillhet, hvarföre han tåligt fogade sig i sitt öde och, tack vare den omsorgsfulia skötsel han hittills njutit, insomnade han, utan att oroas af någon särdeles stor smärta, så länge han förhöll sig stilla. — — Grosshandlaren John Elvorth i Hull, om hvilken man på inte sätt kunde använda det stygga ordspraket: Xjugg spar och f—n tar, som likväl ofta nog inträffar, satt samma afton på sitt kontor. arbetande, icke endast för sina egna rikedomars förkofran, utan äfven för sina medmenniskors lycka. I tvenne rum utanför detta, arbetade hans bokhållare, mönster för alla bokhållare i Hull; ty ehuru M:r Elworth var ganska sträng i sina fordringar i afseende på moraliskt värde, visste Lan dock, att genom en klok frikostighet och ett gladt, vänskapligt umgängessäll fästa hvarje ordentlig man i sin tjenst; derföre ansåg äfven hvarje yngling, som egnade sig åt handeln, sin lycka gjord, om han kunde vinna plats på hans kontor. Sedan Mr Elworth slutat sin korrespondens ropade han på M:r Berger, en af bokhällarne, till hvilken han hyste särdeles förtroende. Denne, en man med redbara men vemodsfulla drag skyndade genast in till sin patron, hvilken bad honom taga plats, och tillade: Jä, M:r Berger, berätta mig na omständigheterna vid räddningen af den sårade mannen, som ligger deruppe, jag är verkligen högst nyfiken att höra dem. Nå skap n nng na kröknit af vid nomsöl någon bereds samma fly, kor Sköt 51 men T samma mina I stupade för att mörkre med bi varit så lade fir vil han vek äl den ä lydnad, hoppat da den Nå, Mig varit m att det hända utbyta Men