Emellerud imlrörde tullkammaren i sin exportlista summan 200, 000 fr:cs och då aldrig en deremot svarande import blef uppförd, så följer deraf för hr Lestiboudois och kammaren, att Frankrike af detta skeppsbrott hade en ren vinst af 200.000 fr:cs. Efter handelsbalansens theori har landet således ett ganska enkelt medel att fördubbla sina kapitaler; man behöfver endast läta varorna passera tull-linien och der kasta dem i hafvet. Då skulle exporten stå lika hög med kapitalerna, importen vore noll, ja omöjlig, och allt hvad hafvet uppslukat vore ren vinst. Skyddstullkarlarne skola säga att jag skämtar, att sådana orimligheter aldrig fallit dem in. Men jag påstår, hvad ännu mera är: ni förverkligar dem och påbördar in praxi edra medborgare dem, så vidt det på eder beror. Men en sanning är att man måste på motsatt sält tillgodogöra handelsbalansen och beräkna nationens vinst efter det plus, med hvilket värdet af importen öfverstiger exporten. Detta importens högre värde framställer, efter afdrag af omkostnaderna, den verkliga vinsten. Men denna theori förer direkt till handelsfrihet. Jag gifver den, liksom mina föregående, till pris åt det farliga profvet af att öfverdrifva, och finner att den deraf ej har något att frukta. Den det roar kan försöka antaga det fallet, att utlandet öfversvämmade oss med alla slags nyttiga varor utan att af oss önska motvärde; att vår import vore oändlig och vår export lika med noll; så skall ingen kunna bevisa mig att vi voro fattigare för det. (N. P.)