tydligt, att regeringarne icke våga, öppet åtminstone, taga det ringaste steg till ett närmande till barbaren i öster. Äfven hos oss föregår en utvecklingsprocess, äfven vi sträfva för erhåendet af fullständig borgerlig frihet och för föreningen af de spridda klassoch ständsinteressena i ett enda gemensamt nationalinteresse. Här har Yan dock ej så som sig bordt aktgifvit på vådorna af ett niirmande i politik till vår kolossale granne, absolutismens sjelfskrifne representant. Passionerne hafva här kommit med i spelet. och deri ligger orsaken till den antydda uraktlätenheten. De rådande sympathierna för Danmark, hvaraf vederbörande på ett skickligt sätt vetat att begagna sig, hafva kommit en del af nationen att blunda för den afgrund. hvari en allians med Ryssland skulle störta oss. Ått ett förbund med denna vår arfsiende är i fråga vilje vi icke påsta, men nekas kan det dock icke, att det intima förhållande, som med anledning af danska förvecklingen uppstått emellan svenska och ryska hofven, är egnadt att väcka hvarjehanda, ingalunda lugnande förmodanden. Vära förut uttalade betänkligheter emot Sveriges aktiva deltagande i Danmarks kamp emot Tyskland vinna imellertid ett ytterligare stöd, derigenom att det leder till en ingenting mindre än önskvärd beröring och gemenskap med Ryssland. Ställningen bland Allmogen i en det af Bohus Lan ). 8) Alldeles enahanda var förhållandet med Per Andersson å ett tredjedels mantal Böö, hvilken, i stället för att reparera gamla hus, uppförde nya och, med anledning af bristande brädfodring, i lagens namn gjordes till tiggare, för det han — nybyggt. 9) Sven Mattsson å ett attondedels mantal Fjellebro, Walla socken på Tjörn, hade nyhyggt sina äbyggnader på 1830-talet till cen storlek, som sällan träffas på en åttondedel. För husebrist — bristande brädfodring på den af timmer uppförda ladugården — fråndömdes han besittningsrätten den 11 Febr. 1842. På ett förfärligt sätt erhöll han underrättelse derom. En söndag npplästes ifrån predikstolen i alla kyrka, der han och hans sjukliga hustru samma dag begått nattvarden, en kungörelse om den på hemmanet inträffade åboledigheten. Ilustrun blef i samma ögonblick vansinnig. Bonden, som efter egen uppgift påstär sig aldrig i vederbörlig ordning fått sig denna dom kommunicerad, besvärade sig icke, och, i så fall, kunde icke heller besvära sig. Den 26 Febr. päfoljande år ingick Walla församling på allmän sockenstämma till curatelet med anhållan: att Sven Mattsson mätte vid besittningsrätten vara bibehållen, eller hans svagSinta hustru och fyra minderåriga barn af stipendii-inrättningen försörjda, emedan församlingen så mycket mindre kunde om desamma draga försorg, som detta hushall var det fjerde, som inom få år, utdrefna ifrån gymnasiihemman, försörjde sig med tiggande, och ökade kommunens fattigvård, hvarjemte intygades, att åbyggnaderna befunno sig i tillständigt skick, hvilket sednare på det amplaste vitsordades af några församlingsboers särskildt vidfogade bevis. Märkligt nog! först ett halft år derefter, eller den 9 Sept., föredrogos dessa handlingar i curatelet, som derpå ej fästade afseende, emedan bonden latit dess förra beslut vinna laga kraft. På hans besvär hos Kongl. Maj:t följde aldrig någon resolution, och han var och förblef skild från hemmanet. 10) En Christian Hansson erhöll genom hemmansklyfning en obebyggd fjerdedel af gården Österöd i Walla socken. Samma år gården emottogs, undergick den landtmätning, men bonden ålades dock att genast bygga. Vid påföljande syn brast i klädseln omkring två och en half tolfter bräder, for underlätandet af hvilkas påspikning bonden dömdes ifrån hemmanet. som dock sedermera. ehuru efter mantal Häggvall, Lyse socken, miste sitt hemman någon tid förut för en husebrist af 2 R:dr 16 sk. De andra äboerna på samma hemman befriades från dylikt missöde, på grund deraf att de lågo under laga skifte — men hvilket ock lärer varit förhållandet med Nils Olsson. , 14) På llällekila i samma ort dömdes vid samma tid den ena åboen sitt hemman förlustig för en brist på ladugårdshusen, hvilka han ägde gemensamt med den andra åbven, som ej antastades. Men nog af dessa sedervärdiga exempel på ett från all förnustig lag frigjordt sörlarande, hvilket icke kan betraktas annorlunda, än såsom en skamfläck i häfderna på administration i ett lagbundet samhälle! Framställom blott den fråga: har Stipendii-inrättningen någonsin sökt mildra det elände, som, genom ett sådant förfarande, störtat Sig ölver en mängd olyckliga familjer på dess gods? Nej! icke med en endaste skilling. kondl. Maj:t har dock, i anförda bref af ar lSlå förordnat, att vid åboledighet på gymhasiihemman bör förfaras såsom med andra kronohemman efier författningen af den 29 Febr. 1808, och i denna författning stadgas: att vm den är omyndig, som hemmanet tillfalla bör, får skyldeman för hans räkuing föresta hemmanet, då ätven de öfriga minderåriga barnen böra njuta underhåll. Men när skedde väl sådant? Förf. af den ifrågavarande brochyren säger sig ännu med harm minnas, huru en fattig enka med fem små barn vräktes för husrötebrist ifrån ett fjerdedels mantal Näs på Tjörn, och gärden öfverlemnades åt en alldeles oskyld person, hvilken sedan för mord blef insatt på fästning. Oaktadt den olyckliga modrens böner, drefs hon ut utan all barmhertighet, och har ända till innev. dag mast tigga sitt uppehälle med sina små barn. Församlingen intervenerade för henne hos Curatelet, men förgäfves. Det ville ej vidkännas 1808 års författning: — På Stångenäs dömdes år 1838 eller 1839 en Jacob Olsson ifrån ett fjerdedels mantal Berg, för bristfälliga hus. Innan dom var fallen, upplät han likval gärden åt sin broder Petter, med vilkor af understöd för sina omyudiga barn. Detta ogillades af vederbörande, som utan annat vilkor, än husens iständsättande, öfverlemnade hemmanet åt en helt oskyld person, Carl Nilsson, hvilken dock lätit husen ännu mera förfalla, och till på köpet nödgats för obeständ, ehuru brukare till namnet, utarrendera hemmansdelen. Afven om författningarne om understöds betingande för omyndiga barn icke vore så tydliga och för Curatelet förbindande, tyckes dock sjelfva billigheten bordt älägga det, såsom en skyldighet att i nägot afseende skydda de värnlösa barnen efter föräldrar, som de skonslöst fråntagit deras bergning. Nog hade en skärf för detta ändamål, äfven om en sädan behöft utgå ur inrätiningens kassa, haft större välsignelse med sig, än de penningesummor man onödigtvis utvräker till resestipendier och andra från inrättningens ändamål himmelsvidt skilda ting, Men en sådan uppoffring behöfde ju icke ens komma ifråga; blott en klausul i städjebrefvet om understöd åt den eller dem det vederbör! Den vore emellertid så mycket mera på sin plats, som stipendiiinrättningen alltid äflåts att vilja beiraktas såsom ett domain för sig och detta gods under en 30 års tid aflat af sig flera fattiga, än halfva det öfriga besutna Bohus län. Men hvarföre äro eller hafva ofvanstående och dylika vräkningar så ofta förekommit? Hvad kan vara orsaken till den hjertlöshet, som i desamma uppenbarar sig och som störtat Så många familjer i fattigdom och elände? Jo: vid hvarje å ett gymnasiihemman inträllad ledighet måste till gymnasiikassan erläggas en viss afgift, hvarjemte fogden, eiter vanlig olaglig praxis, tager för städjebrefslösen 10 rdr res och för a Cr — 1 2 Ta lan At all han icke behofde vara en barbar emot de stackars bönderne. Han erhåller nemligen markegångsvärdet af 90 tunnor korn, 35 dito i fogdeskeppar, Yå hemman i bostålle. 100 rdr i respenningar, siskerättizhet o. s. v., hvilket allt väl torde kunna uppskattas till 1000 rdr bDpko, som på landet är en rätt betydlig summa. Imedlertid kunne sogderne icke blilva rika på blott denna inkomst, och se! derföre tå bonderna släppa till bade skinn och vältärd. TCO TIIEBOR C2. Lotsarne lemnade i går e. m. kl. 5 danska transportilottan vid Winga, och möttes den under för-natten på höjden af Tistlarne. — —— — —— — Poliskammaren i Christiania har asflåtit ett cirkulär till harvarande Poliskammare, i hvilket handtverksgesäller varnas, att icke begifva sig till Norriges hufvudstad, i hopp om att der finna sysselsättning, då ett icke litet autal utländska handtverksgesäller derstädes för närvarande sakna arbetsförtjenst. Vi meddela här nedan den adress till Bevillnings-utskottet rörande tull-lagstiftningen, som enligt en föregående berättelse i denna tidning algått härifrån och hänvisa våra läsare till densamma. Adressen var undertecknad ar 192 röstberättigade handlande, handtverkare och fabrikanter af stadens borgerskap. (ienom kända manövrer kom adressen utskottet så sent tillhanda, att förslaget till Tulltaxan redan var utarbetadt när den inlemnades. De debatter i Riksstånden om tullförslaget, som hitintills varit synliga, lemna ej heller nägot hopp derom, att frisinnade, förnuftiga och sunda principer i denna fråga komma att göra sig gällande hos ständerna. De 2:ne petitioner till Konungen i samma ämne, hvilka afgätt från detta samhälle, skola vi med första gifva offentlighet åt. Adressen lyder som följer: Till Rikets Ständers Högloflige BevillningsUtskott! Vi underteknade, handlande, borgare och skattdragande innevånare i staden Götheborg påkalla härmed Höglofliga Utskottets uppmärksamhet, för följande anmärkningar och påståenden, som vi anse oss i anseende till de sednaste veckornas tilldragelser befogade att göra, beträffande Tulbevillningen. Enär vi enligt gällande grundlagar uti llöglollige Utskottet endast se en föreslående och beredande afdelning af Rikets nu församlade ständer, anhälle vi ödmjukeligen, att denna framställning efter föredragning hos Högloflige Utskottet mätte blifva Rikets Ständer meddelad, såsom uti ämnet beslutande i svenska folkets nanm. Riksdagsordningens 1:ste paragraf bestämmer: att svenska folkets representanter uti utöfningen af deras riksdagsmannakall micke bindas afandra föreskrifter, än Rikets grundlagar. Regeringsformens S3:dje paragraf stadgar, huru gällande grundlagar skola förklaras. Någon förklaring eller uttydning. af till efterlefnad för Rikets Ständer och svenska folket antagne grundlagar, får saledes grundlagsenligt ej äga rum i annan form och på annat sätt, än genom ordagrannt uppfyllande af de föreskrifter SI:ste och S2:dre paragraferna Regeringsformen innehålla. Någon tillämpning af grundlagarna kan ej heller äga rum annorlunda, enligt S3:dje paragrafen Regeringsformen, än i öfverensstämmelse med den ordagranna lydelsen, fri från all utläggning. Uti öfverensstämmelse härmed föreskrifver äfvenledes Sveriges Rikes Konungaförsäkran, att Konungen skall förstå, tolka, handhafva och tillämpa grundlagarna efter deras abokstafliga föreskrift. Da vi underteknade derföre icke begära utan påstå, att nu församlade Rikets Ständer och isynnerhet Högloflige Utskottet ställer sig till efterrättelse de nu åberopade lagrummen, fordra vi icke mera, än hvad hvar och en af Riksdagsmännen redan har högtidligen lofvat att obrottsligen uppfylla. Vår fordran och vårt påstående inskränka