privatbanker), så komma af en lika naturlig, ej fördömlig grund, begåret efter förtjensten på den lagligen meddelade rätten att göra penningar, och det verkliga behofvet efter rörelsemedel ofta i en kollision, der det förra oflast segrar och sålunda fostrar, underhåller och underblåser så väl nödig och behöflig, som ock derjemte onödig och obehöflig, produktion och konsumtion. Allmänna reflexioner öfver penmingeväsende, serdeles med afseende på förslaget till dess ordnande i Sverige. Det synes författaren såsom begreppet om det inflytande, ökandet af en gifven penningestock uti ett land utöfvar, ej skulle vara uti Sverige i allmänhet rigtigt uppfattadt och utredt, åtminstone ledes författaren till denna förmodan, såväl från de stadganden, beträffande penningeväsendet, som våra lagar och författningar innehålla, som ock från hvad man dagligen både uti allmänna och enskilda kretsar får höra uttalas. Ä fel härleder sig från otydliga begrepp om pennmgens natur. tanka måste hvar och en dock finna, att om uti ett land en viss gifven penningesumma med ens, utan att öfrige förhållanden i landet förändrade sig, blefve fördubblad, inverkan af denna onödiga fördubbling orilkorligen måste hafva till följd, att allt penningevärde och alla priser dels blefvo och dels borde fördubblas. Alla kapitaler och all egendom förminskades uti nominalvärde, ehuru ej i verkligheten och dubbelt så mycket penningar fordrades, för att köpa eller förskaffa sig en viss gifven sak, mot hvad man behöfde, innan den inträffade förökningen af penningemassan hade egt rum. Kunde alla förmögenhets-omständigheter, priser och arbetslöner uti rigtig proportion alltid rättas och jemnas efter den skedda fördubblingen; så vore allt godt och väl, enär det då betydde ingenting, om man betalade dubbelt för allt, när man samtidigt äfven finge dubbelt för allt, hvad man af varor eller arbete ville aflåta, och dessutom visste, att man kunde få dubbelt för allt, hvad man ej genast ville afyttra, utan behölle. Förhållandet vore då efter fördubblingen af penningemassan likasom förut enahanda, och det betydde ingenting, om man kallade riksdalern 200 eller 100 penning, då jag för de förra ej kunde kommendera mera varor eller arbete, än för de senare. Men se der är justknuten, att en dylik rättvis proportionerlig förökning af nominelt värde, hvarken någonsin inträffar eller enskan inträffa uti ett land. Hvad här ofvan yttrats om en förökning, gäller vice versa om en förminskning af penningemassan och uti motsatta uttryck, och hvad författaren yttrat om fördubbling, gäller äfven pro rata parte, med lika mycken sanning och effekt, för hvarje del af förökning eller förminskning, när de såsom förutsatt äro onödiga. Då penningemassan på det antagna onödiga sättet ökas, hvad är det väl annat, än en förändring af den gällande värdemätaren? Har ej en sådan tillfallig förändring precist och efsektivt samma verkan på alla förhållanden inom landet, som om det verkliga metalliska myntet, hvilket den onödigt förökade penningemassan representerar, vore till sitt skrot och korn uti samma proportion förändradt? Att förhållandet verkligen är sådant, som frågorna förutsätta, antager författaren, och finner således, att då en dylik onödig förökning af penningemassan eller rörelsemedlet sker genom lagens åtgärd, så våldfores i sjelfva verket, om ej ordagrannt, det stadgande i 79:de :n Regeringsformen, hvilket föreskrifver att mynt i riket ej får slås, utom af det skrot och korn, som är antaget till norm för värdemätaren. ) Man finner troligen, att förfaltaren stöder sig äfven på detta resonnement, då han för— Äfven detta stora Vid en noggrannare efterdömer privatbank-lagen, och han påstår: att dess emanerande 1824 och sedermera fortfarande bestånd är likaväl ett våldförande af 79:de som 72:dre S:en uti Regeringsformen, hvilket i sinom tid bordt, enligt grundlagens uttryck och anda, af Rikets Ständer i laglig väg beifrats. Om det, enligt författarens tanka, är äfven nästan omöjligt för en enda bank, som utgifver och utlånar sedlar, att alltid undvika ett sådant onödigt förökande af penningemassan i landet, som det förnt anförde; så är klart, att detta är alldeles omöjligt alt undvika detta onda, när lagen uthåller ett premium och direkte uppmuntrar dertill. genom en författning, som i stället för en sedelutgifvande lånebank framkallar nio, ja så många som helst, som vilja fabricera myntrepresentativer eller penningar. Vill man derföre uppnå stadga uti vardemataren och visshet om myntrepresentativernas ständiga inlösen med mynt, så blir detta, i öfverensstämmelse med hvad som föregår, endast möjligt genom att totalt skilja så väl myntningen af silfver och guld, som ock utgifvandet af dess representativer, sedlar, från all niöjlig lånerörelse af hvad namn och beskaffenhet som helst; ja lika mycket, om länerörelsen utgår från en eller flera institutioner, och utöfvas af stat eller enskilte på fastigheter, varor eller handelspapper. Det är nemligen ett uti sjelfva saken grundadt gch af ren naturnödvändighet framgående axiom: att utlåningen i förening med sedelutgifning i mer eller mindre mån kan missbrukas, och det tillhör ovilkorligen en lagstiftare, som hyllar rätt och sanning, att så ordna penningeväsendet, att ingen onödig förändring till den allraminsta fraktion får,eller ens må kunna inträffa uti landets värdemätare. Författaren anser i sammanhang med nu yttrade äsigter, utgifvaudet af sedlar eller myntrepresentativer vara precist lika med rättigheten att slå mynt. Den sednare rättigheten, ehuru delegerad af nationen till Konungen, hvilar dock, såsom man förut af Regeringsformens lydelse erfarit, ytterst hos nationen, genom. kontrollen å myntets skrot och korn, den kan således ej missbrukas utan nationens medgifvande. Myntrepresentativer, eller sedlar, hunna, genom att onödigt ökas, utöfva alldeles samma inflytande på värdemätaren, som om myntet vore af Konungen församradt. Nationen bör derföre sjelf, så väl i detta som föregående fall, genom att ensam utgifva, men ej utlåna myntrepresentativer, hindra det möjliga missbruket som genom desse begge funktioners förening kan uppstå. Grunden för allt värde är arbete; grunden för alla omlopp af värden arbetsfördelning. Mätaren af alla värden och medlet för alla omlopp af värden är myntet. Såsom medel för omloppen och mätare af värdena är dock det metalliska myntet, uti dess yttersta konseqvens, ej annat, än en stamplal anvisning på ett ömsesidigt utbyte eller disposition af någorstädes förut samladt arbete eller existerande arbetskraft, och dess nytta ligger uti att göra detta arbete eller denna arbetskraft rörlig och gällande från man till man, eler uti att gifva det okroppsliga en allmänt erkänd rörlig form; samt dess fördel bör uppskattas, efter som det uppfyller desse ändamål i mer eller mindre mån. Häruti ligger således, såsom författaren redan erkänt, möjligheten att framkalla samma effekt med hvad annat omloppsmedel, än ädla metaller, som helst, ting eller kredit, blott dessa representativer kunna hållas i kurs och ej äro underkastade förändring. Då detta i vår nuvarande samhällsutbildning, såsom äfven förut blifvit anmärkt, ännu endast kan ske genom användande af sedlar, grundade på silfvermynt; så är det ock en sådan sedelcirkulation, som är föremålet för hans förslag. Krediten uti dess egentliga mening är hafstången för ett lands kapitalers fria omlopp; den sätter egaren af producerande krafter, t. ox inrd ollor arhatoföiörmåmra i otänd att na UTRIKES NYHETER. NEAPEL ocH SICILIEN. Neapel den 4:ste Feb. be reaktionära rörelsarna bland Lazzaronerne fortforo och voro så betänkliga, att partielt militärmakten mäst inskrida. Lugnet, som äfven i provinserna blifvit stördt af de lägre folkklasserna, var ingalunda lryggadt. Det rådde en stor spånning. I sicilianska frågan ingenting algjordt. Det beråttas dock äfven, att sicilianerna antagit konstitntionen till formen, men under det wvuryckliga vilkoret att England garanterar dem okränkbarbeten af de nya institutionerne. Österrikes gesandt, furst Schwarzenberg, skall protesterat emot konstitutionen, sedan han förut forgåsves sökt sorhindra dess proklamerande. Hans pro test såges vara grundad på ett emellan kung Ferdinand och Osterrike bestående fördrag, hvari den sorre förbinder sig att ej bevilja sina stater nDågra nya institulloner. Den 29:de Januari, den dag då den nya konstitutionen proklamerades, iatrållade för 27 år sedan kongressens i Laibach beslut, hvilket upphäfde 4820 ars konstitution. En märklig ödets lek I KYRKOSTATEN. Euligt Roms exempel hafva älven i provinser: na bildat sig såkallade forboppnuingsbataljoner? (battaglioni della speranza), det vill såga mili lärisbt Organiserade skaror af gossar, som un der erfarna olsicerares ledning osva sig i vap nens bruk. SARDINIEN. . Det häftiga Språk tidningarne föra emot Öster rike och Ryssland har väckt misshälligheter e mellan dessa staters gesandter och sardinska re geringen. LOMBARDIET. I Milano gå 42 sorgklädda damer af de för nämsta samhällsklasser från hus till hus, fö att verkställa penningeinsamlingar till förmån fö de genom stilleståndet i rörelsen och affärernt i betryck och trångmål råkade medlemmar a arbetsklassen. Österrikiska armän i Lombardiet består a 70,000 man, och kommer att under loppet a Februari ökas till 100,000 man. Ilögqvartere är i Milano. ÖSTERRIKE. Bondupproret i provinserne Stepermark oel Osterrike säges nu vara stilladt. Någon politil skall ej legat till grund för detsamma, utan be rättas det hafva varit en missnöjd afsatt em betsman, som eggat de dumma bönderna, den han bland annat inbillade att de hade kejsare: på Sin sida, till uppror emot godsegarne. Regeringen skall kommit en hemlig samman svärjning i Lombardiet på Spåren, men ehur redan flere deri invecklade medlemmar af de höga adeln skickats till Spielberg, tros dock d sammansvurne ändå icke hafva öfvergifvit si plan. j PREUSSEN. Kungen har inrättat ett evangeliskt öfverkon sisterium, som skall halva sitt säte i Berlin. BÅIERN. Mänchens universitet har blifvit stängdt de 9:de dennes och kommer ej att åter öppnas för än i nästkommande Oktober, och alla ej i Män chen hemmavarande studenter ha blifvit förstän digade. att inom 2:ne dygn hafva lemnat be mälte stad. Dessa stränga åtgärder voro för anledda af några förnärmande opinionsyt:rin gar, dem studentkorpsen tillätit sig emot gaml Ludvigs frilla, den beryktade Lola Montez. SCH WEITZ. Staden Basels stora rad har beslutat, att, vi den soresltående revisionen af edsförbundssor sattningen å stadens vägnar skall framställas de förslaget alt hvarje Schweitzare i hvarje del a Schweitz får hafva fri, obehindrad och öppen re ligionsutöfning och att i bela Schveitz alla po litiska restriktioner, som ej ha någon annal grund än religionen, skola upphöra, FRANKRIKE. . . LA