Grunder för och Förslag till ordnandet af Sveriges Bank och Penmäingevägende. ) Pröfva det hela och döm sedan! Här torde måhända för författaren vara rätta stället att försvara de förmodanden, han i det föregående uppställt. För dem, som opartiskt granska hans satser, behöfves egentligen intet försvar, då de utan tvifvel finna, att författaren på intet ställe haft några förmodaden, som icke ligga inom vanliga eller ovanliga händelsers och tilldragelsers område, och att försvara desse förmodanden mot partiske granskare, vet författaren mycket väl tjenar till ingenting. Han vill likväl ej undandraga sig hela den skyldighet, hvilken således kan synas hvila på honom, men måste för utrymmets skull fatta sig kort. 1) Möjligheten, för den antagna sedelstocken och metalliska kassan, ligger uti nu gällande banko-reglementes stadganden och hänvisas till detsamma för jemförelser med de gjorda anförandena. 2) Dåliga handelskonjunkturer, fortfarande en längre tid, samt åtföljda af stockning i exporthandeln, hafva ofta inträffat och kunna äfven hädanefter inträffa. 3) Historien förtäljer beklagligen, både hvad vårt och andra länder vidkommer, om däliga skördar, interfolierade med missvextär, ja mer än ett omedelbart följande det ena efter det andra. 4) Högst ovanliga och oerhörda påkänningar på en banks metalliska kassa och ett lands vexeltillgång hafva ofta framkallats för att skaffa nationen brödföda under missvextår. Englands handelshistoria visar isynnerhet många exempel derpå, om ej vår egen erfarenhet uti den vägen är tillräcklig, eller på sednare lider varit så stor. Englands exempel under det nu passerade året är i detta fall isynnerhet talande, och med anledning deraf yttrade skattkammarkansleren den 30:de sist. Nov. i underhuset, vid det tillfälle, då han gjorde en motion om en kommittes nedsättande, för att undersöka orsakerna till den sista handelskrisen: Beloppet, som betalts för införd främmande spanmål, under 6 månader, slutande i Januari 1847, utgjorde 5. 139, 000; under 6 månader, slutande uti Juli 1847, 6 14,184,000, och derifrån intill d. 5:te Okt., 8 14, 240,000; således tillsammans, under den korta tiderymden af 15 månader, den ofantliga och förskräckande summan af öfver Trettiolre och en half millioner sterling för — brödföda. Engelska banken har, enligt författarens mening, endast genom den organisation, den fått vid sednaste bankförändringen och hufvudsakligast genom den i England utom för jord olimiterade räntan, kunnat emotstå en dylik påkänning, utan att tömmas på guld. Hade ej förändringen och räntans frigifvande föregår denna kris, hade den efter alla anedningar slutats, såsom den bekanta krisen 1797. Denna var visserligen framkallad af andra orsaker, men så till vida lika med den förutnämnde, som äfven då, under de 3:ne föregående åren, en extra och ovanlig massa af metalliskt mynt för kriget, subsidier och spanmål gått ur landet. Denna summa uppgifver Tooke, uti sin History of Prices, efter till parlamentet inlemnade dokumenter, hafva varit under de 3:ne åren 1794, 1793 och 1796 icke mindre än 42, 174, 675 sterling — såsom bekant är, stoppade ock engelska banken, ehuru solid den var och ehuru mycket sakerheler den innehade, d. 27:de Febr. 1797, af brist på guld, men ej af brist på tillgångar. Om föregående ej är i allo proportionaliter tillämpligt på Sverige, enär det nu, hugneligt nog, under vanliga år är ett spanmåls-exporterande, och; England ett spanmals-imwporterande land, så kan likvisst exemplet hafva sin fulla aproximativa kraft under en följd af missvextår. En lagstiftare eller statsman, som uti sina tillgörandeu för staten blott tager i betraktande .de vanligen förekommande, och förgäter alt äfven omfatta och betänka de ovanliga fallen, hvad han är, idet ävet ejj författaren, men ätminstone är han hvarken en Solon eller en Lykurgus. Huru ofta har icke en stor metallisk kassa uti en bank inom kort försvunnit, eller åtminstone farligt förminskats ). Handelns gång beror på så många tillfälliga omständigheter, att en bank, hvars utvexling af silfver hvilar endast på de vanliga företeelserna, och ej är beredd att fullstandigt möta äfven de ovanliga, är, om icke osäkert, dock ingalunda sakert baserad. Från hvad som föregår anser författaren följa: att Rikets Ständers bank, som skall upprätthålla den nuvarande sedelstockens myntvärde, saknar den nödiga kontroll öfver rörelsemedlet, som denna skyldighet förutsätter, för att alltid kunna tillförsäkra nationen om uppfyllandet af bankens första pligt, eller den ständiga inlösen af sina sedlar med silfver. Denna bristfällighet härleder sig såväl från oriktigheten af nuvarande lånesystem, hvarigenom ett mycket för stort belopp af sedelstocken, äfven mot bankens interesse, alltid måste förblifra utelöpande; som ock från den, med afseende på Rikets Ständers bank, helt och hållet okontrollerade sidocirkulationen af privatbankernes sedlar. Rikets Ständers bank kan, under nuvarande förhållanden, aldrig med visshet beräkna s följdernagaf sina åtgöranden för reglering af sedelstocken. Hvad den må söka uppnå kan visserligen understundom tillvägabringas, men följer ej ovilkorligen af de mätt och steg, som Rikets Ständers bank tagit, utan beror på, huruvida privatbankerne handla i öfverensstämmelse med eller motsats till Rikets Ständers bank. Då en indragning är nödvändig, kan den möjligen följa af de stränga mesurer, som nuvarande banksystem uti ett sådant fall förutsätter; men det kan också hända, att, oaktadt alla de svårigheter och den stockning i rörelsen, som härigenom uppkommer, penningemassan genom andra kanaler inom kort erhåller förstärkning, hvarigenom de inre olägenheterna för tillfället måhända afhjelpas, men de yttre hotande farorna fortfarande äro lika litet undanröjda, som före den försökta indragningen; hvadan således nya kraftigare åtgärder göras nödvändiga Nuvarande banksystem framkallar, enligt författarens åsigt, under missgynnande konjunkturers sammandragningar af rörelsemedlet, hvilka utan ) Rörande detta ämne må man jemföra prosten Sandbergs förut åberopade anforande i presteståndet den 30:de Nov. Han anför bland annat, att den metalliska kassan, hvilken, då Rikets Ständers bank begynte sin utvexling den 1:ste Okt. 1834, motsvarade 17.576,957 r:dr b:ko, var den 3t:ste Dec. 1843, efter många mellanliggande fluktuationer (vid 1833 års början var den tinochmend 19,158,036 r:dr b:ko) sjunken till 1.892.326 r:dr b:ko. Under denna tid hade visserligen omkring 4,000, 000 r:dr b:ko uti sedlar indragits för cirkulationen af Rikets Ständers banks sedlar i Finland, och motsvarande silfver, vexlar eller varor gått dit, men detta uppväger fullt. och lemnar ändå ett par millioner r:dr b:ko öfverskott, genom de lån, som bruksegarnes hypothekskassa under dessa år gjorde utrikes. — Hurudan konjunkturen för exporthandeln var 1843, vet hvar och en, som egnat handeln sin uppmärksamhet. Jern på Götheborgs våg osäljbart till 12 r:dr b:ko pr Sk:q, kursen på Hamburg för 90 d. d. 131 s. och derötver. Om då 2:ne års missvext inträffat, 1844 och 1845, och den dåliga handelskonjunkturen för jern foletiarit, hvad hade då bändt? — Jemför äfven bankoulsk. betänkande N:o 29 till Rikets Ständer vid 1844 års riksdag. — Privatbankerna hade vid 1843 års stut 3,393,000 r:dr b:ko i omlopp utöfver kassabehällningen ändamål förvärra både den inre och yttre ställningen, och om äfven genom ytterligare åtgärder den synbara faran aflägsnas, så sker detta med ojemförligt större tryckning på nationens handel och inre omsättning, än hvad är behöfligt. Strypningen af rörelsen är både for stark och för ojemn och dessutom, oaktadt allt ondt den åstadkommer och oaktadt alla de offer den uti sin fortgång kräfver och fordrar, ändå ej såker till sina verkningar. Under förutsättning af att förhållandet verkligen är sådant, som här angifvits, tror författaren. att det berättigar till den slutsats: att Sveriges bankoch penningeväsende, som är osäkert, bör förändras och de orsaker undanrödjas, hvilka föranleda och föröka denna osäkerhet. Då författaren sökt framhäfva farorna af privatbankernas sedelcirkulation, är han ej så obillig, att han skulle på samma gång fördöma privatbankerne såsom låneinstituter. Han vet alltförväl och erkänner gerna den stora och verkliga nytta, som privatbankerna haft och hafva på industriens utveckling samt åkerbrukets och handelns framsteg uti fäderneslandet. Han tror äfven, att dessa lyckliga resultater dels alldeles icke egt rum, och dels icke uli den mån, som nu, utan det understöd, som privatbankerna lemnat rörelsen; men han föreställer sig, att dessa resultater ej direkte härleda sig derifrån, att privatbankerna äro sedelutgifvande institutioner, utan från den förmedling, som de kunnat förbereda af de på annat satt redan förhanden varande kapitalernas tillhandahållande för trafiken, och från den derigenom uppkommande mera jemna fårdelningen af nationens kapital uti de kanaler, der detia behöfts och kunnat gagna produktionen. Denna förmedling tror författaren tillika, att direktionerna för de olika privatbankerna, genom sin mera speciella kännedom af de lånesökandes kreditförhållanden och resurser, utfört bättre till nationens nytta, än något allmänt verk rimligtvis kunnat. Men medgifvande allt detta, är författaren äfven öfvertygad, att samma resultater för allmunheten och nationen följt, om privatbankernas direktioner förmedlande fördelat penningar, som redan funnits, och hvilka de sjelfva ej fabricerat; ty genom att utgifva sedlar skapa privatbankerna inga nya kapitaler; de finnas lika mycket till före, som efter sedelns utgifvande, hvilken ju blott representerar endera Rikets Ständers banks sedlar i deras kassa, kapitaler i deras grundsäkerheter eller en del af den allmänna krediten i de lånedokumenter, de diskonterat, hvilket ock är ett kapital. — Privatbankerna göra genom att utlemna sina sedlar till allmänheten allt det hvilande kapitalet blott mera handterligt för rörelsen, och gifva det formlösa kapitalet en löpande form. Sker detta endast så långt, som rörelsen verkligen behöfver det, är det nyttigt; men derutöfver skadligt. Lemnar lagen rum för detta derutöfver så är den skadlig, enär missbruk då kunna ske, och ju flere tillfällen till missbruk det gifves och från ju flere händer det är möjligt, desto värre och skadligare är det. Den fortsatta utredningen af dessa satser leder till endast en enda sedelbank uti ett land, men så många lånebanker eller förmedlande penningeinstiluter, som rörelsen kan och sjelf vill framkalla; och får författaren på ett annat ställe uti denna afhandling tillfälle att mera utveckla denna åsigt. Om detta förutnämnda rörliggörande af ett lands fasta kapitaler och kredit behöfves för rörelsen, förskaffar densamma sig der, hvarest den är lemnad frihet, af en nödvändig penningens lag just så mycket representativer eller mynt, som behöfs, men icke mer, för att befordra den nödvändiga omsiltningen. Deremot, då det uti ett land finnes banker, som utgifva sedlar och sjelfva låna ut,