hvilket han således tillstyrkte. Doktor Thomander deremot förklarade straxt, att han ämnade tala för bifall till utskottets utlåtande. abet vore visst vådligt att ge sig till. sjos, när man ej vet bvart kosan bård, och talaren medgaf, att han saknade den kännedom, som erfordrades för bedömande af lämpligaste platsen för vestra sjöförsvarets etablissemang; men man kan något så när känna sig för, hvilka chancer ett förslag bar att gå igenom; några sådane visa sig ej vid denna riksdag för den plan, som nu år å bane. Detta var ett skäl, att lita saken bero. Annars ville talaren anmärka, att männen af facket vore långt ifrån eniga i det förevarande ämnet, och att goda auktoriteter kunde vinnas, äfven för statu quo, t. ex. amiral Wirsen och den aflidne konungen, som voro med på den tiden då anstalterna gjordes för flottans station i Götheborg — ett etablissemang, som hade kostat för mycket penningar, att au säljas för en spottstylver. Ialaren önskade, att man måtte gilva sig till tals, så länge ingen sådan nöd vore å färde, som rättfärdigade ett bortslumpande af det dyrbara etablissemanget i Götheborg. Många instämde härui. Biskop Holmström, äter, var af samma äsigt som d:r Gumelius ; och hade gerna, innan srägan här algjordes, velat böra de upplysningar, som vid dess behandling på riddarbuset kunde förekomma. Älvenså prosten Traneus. Han anförde en annan amirals autoritet, emot Wirstos. Ilvad angick det financiella af saken, hyste prosten visserligen sina betänkligbeter, men vågade ej vidare utlåta sig deröfver. Biskop IIedrn hade ej funnit någon betånkligbet vid alt biträda utskottets mening. Utskottet bade ej varit behörigt att äska upplysningar inom konungens egen rådkammare; och i det skick ärendet blifvit öfverlemnadt till utskottets bepröfvande, hade dermed för närvarande icke kunnat annorlunda lorsaras än som skett: man bade på det vördnadslullaste sätt lemnoat frågan öppen, och nu vore ingenting vidare alt göra, än i all stillhet och underdånighet afvakta en ytterligare kongl. proposition. (b:r Gumeelii yttrande lät sluta till, att en sådan vore att förvänta). Biskop Agardh yrkade återremiss. Doktor Reuterdahl, ansåg att en återremiss ej skulle skada; hvaremot genom bifall till utskottets förevarande utlåtande, frågan möjligen skulle asfskäras. Doktor Gumeelius erböll åter ordet, och besvarade några anmärkningar emot bans förra framställning. Han bade aldrig yrkat att utskottet skulle intränga i Konungens konselj; de upplysningar, ban sorskallat sig, hade erballits på andra häll, och stode till buds äfven för andra, som vilja förskatfa sig dem. Ej heller bade han velat säga, att någon ny kongl. proposition i förevarande ämne skulle blilva asliten ; men att den som bäst vore behörig att upplysa och bedöma saken kanske i detta nu gjorde det inför det stånd han tillhor. Den af en föregående talare omnämnda förmåga att känna sig for, hvilka utsigter en sak hade att vinna framgång, vore en egenskap, som talaren icke lyckats till den grad sorvärsva sig, att han deri!från kunde hemta skål för afslag å Kongl. Maj:ts propositioner. Doktor Thomander erinrade om vältaligheten af historiska sacta: Marstrand kan intagas, det vet man af ersarenheten; Gotheborg bade deremot aldrig blifvit intaget, och det vore väl för handeln om den staden sortiarande kunde skyddas. Ibland skål for inrättande af det ifrågasatta etablissemanget vid Marstrand, bade älven anlörts att det skulle leda till besparing: skall man tro, så är det bäst att tro det som later besynnerligt ; således, eher det är en besparing alt bafva tvänne etablissemanger, måste besparingen bli ännu större om man har fyra, och om man har ätta etablissemanger, kosta de kanhända ingenting. Ialaren slot sig till stanTIIALILN. Den rörelse, som föregår i Österrikiska Lombardiet är synnerligen egnad att väcka uppmärksamhet och har äfven bos höga vederborande framkallat en stark sensation. Patrioterne i Milano halva, med Amerikanernes exempel lör ögonen, hvilka i förra seklet af patriotism icke drucko tbe för den böga derå at Engelska rogeringen pålagda taxans skull, kommit på den iden att söka att tillintetgöra lotterispel och tobaksrökning för att derigenom skada staten, som drar stora inkomster af lotterierna och tobaksmonopolet. Österrikiska militären, som, af Tysk och Ungersk härkomst, föraktar Italieparen, som å sin sida betalar detta förakt med ett glödande hat, rokar deremot desto ilrigare. Deraf blodiga konflikter, som egde rum på Milanos gator den 2:dre och 5:dje dennes. En af vicekonungen den 5:te utfärdad proklamation uppmanar till lugn och förespeglar möjligheten al resormers införande, om folket vill hälla sig beskedligt och stilla. Österrikiska militären har det icke för trefligt i Italien. Oificeraren ser sig utesluten ur sållskapslifvet, ingen flicka dansar med honom. de kaflehus, der ban visar sig, undvikas af Italienaren. I Modena taga damerna icke emot visiter af någon österrikisk ossicer och sitta icke eller med en sådan i samma loge på theatern. I Reggio besatte unga mån, när man erfor, att österrikiska officerarne skulle komma på stadens stora kaffebus, på förhand alla platser derstädes, hvadan ossicerarne vid sin ankomst icke sunno någon plats mera. — En dag, då hertigen af Modena var i kyrkan, nedkallade en dominikanermunk, som böll predikan, himmelns välsignelse öfver Pius IX och hans reformer och slöt med den bönen, att huset Este, som alltid visat sig den heliga stolen tillgilvet, älven måtte lyssna till tidens sordringar. Munkens ord skola gjort ett djupt intryck på fursten. Parma den 4:ste Jan. Den nye hertigen var jemte sin son arsprinsen ankommen iill sina nya stater. — Årsprinsen bar i Milano, på genomresan till Parma, i sällskap med nagra unga vindtböjtlar visat sig drucken på gatan och genom sitt beteende under ruset väckt en sådan skandal, att vicekonungen icke velat emottaga honom vid hofvet och låtit antyda honom att fortsätta sin resa. — Till albemtande al enkehejsarinnans lik hade några hundra man österrikiska trupper inryckt i Parma. be stå dock ännu qvar, och komma nog icke att för det första lemna hertigdömet. Grelve Cesaro Balbi, en af resormpartiets koryfcer i Sardinien, har uppsatt en adress till konungen af Neapel med uppmaning till honom alt avsluta sig till italienska tulllöreningen. Denna adress cirkulerar i Sardinien, Toskana och kyrkostaden, och förses med otaliga underskrilter. En ministerkonselj har blisvid inrättad i Rom. en kardinalpresident utan portfölj förestår densamma. Miais rarne, som tros komma att bli 9 till antalet, väljas alla inom prelaturen. Fråga är väckt om ministrarnes ansvarigbet inför stlatskonsultan (ständerne). De radikale i Rom bade nyårsdagsmorgon sorsamlat sig på Piazza del Popolo och ville skicka en deputation till pafven for att öfverlemna honom ett memorial al 52 artiklar, innehållande alla deras besvär och fordtingar. Guvernören lät skingra dem gexrom polissoldater och deputationen blef afvisad. Man befarade oroligheter i Rom sista dagen på det gamla året, demonstrationer emot Jesuiterne o. s. v., bvadan alla nationalgardets vakter voro förstärkta och andra för nödiga hefunna sorsigtighetsmätt träffade. Ett Marscillerblad berättar, att folket i Palermo, sedan det derstådes blifvit kunnigt, att konuogen icke emottagit den honom derifrån tillsåuda petition, i stora massor sorsamlat sig på Monte Pellegrino och svurit att våga lis och egendom för sina politiska rättigheter. — MeH1241414 StOCKROIRUE. Med extra lägenhet af den 21:sta dennes. I gar f. m. uppkom, berättar D. B., eldsvåda uti ett vexteller drifhus i direktören Wenströms egendom N:o 2 vid hörnet af Perlstickaregränden och lilla Surbrunnsgatan å Norrmalm. Huset med de uti detsamma befintliga vexter och ett parti jordfrukter förstördes; men som byggnaden var låg och elden endast härjade invändigt, blef den icke observerad i kyrktornen, så att vanligt allarm med thy åtföljande foikskockning och oreda undveks. Genom en i granskapet befintlig distrikts-spruta, som till stället skyndsamt afskickades, samt ymnig tillgång på vatten inom egendomen, lyckades det att stänga elden inom det antända huset, så att öfrige der invid belägne ladugårdsoch andra byggnader af träd blefvo bergade. Börspriser i Stockholm d. 21 Jan.: Hvete, per tunna, 20 a 21 R:dr, Råg 1212 a 13!, R:dr; Korn 1212 a 1119 Rdr, Malt 13 R:dr; Arter 15 å 16 R:dr; Ilafre 6 R:dr; Bränvin, per kanna, 1 R:dr 2 sk. a 43 sk. — På leverans: den 15 Juni: Råg 1334 R:dr: Ko:rn 1114 a 1112 R:dr; Bränvin 42 a 4212 sk. allt r:gs. Från Landsorten. Uddevalla d. 20:de Jan. Utrikes handeln och sjöfarten under det förflutna året har varit ganska lislig, isynnerhet hvad trädvaru-exporten beträffar, hvaraf utskeppats 554 st. bjelkar, 565 st. spiror, 5451 tolfter plankor och 9.82 tollter bräder m. m. Spanmåls-exporten har deremot, af allmänt kända skäl, icke kunnat vara betydlig; dock hafva 15,000 tunnor, inberäknadt potates och linfrö, kunnat aslastas till utrikes orter. Sill. salt. socker, stenkol och arrrack har för ortens behof direkte importerats, men kaffe, tobak, vin och konjack hitförts i större partier från Götheborg. dels förtulladt, dels oförtulladt till kreditupplagen. De till utrikes orter expedierade fartygens antal har varit 107, och de från d:o inklarerades 105. Bruttouppbörden vid härvarande tullkammare, som år 1845 utgjorde 39,067: 9., men år 1846 nedgick till 32.103: 35., har år 1847 uppgått till den betydliga summan af 44.236 r:dr 31 sk. b:ko, deri dock inberäknade 2.598: 38. konsiskationsmedel. — Stadens egna fartyg utgöras väl endast af 5 st om 196 läster, men hithörande skärgårdsslottan kan i det närmaste uppskattas till 159 St., välbyggda och välseglande, större och mindre fartyg och båtar om 5.000 svåra läster. hvaraf blott en mindre del, tillhörande landet, idkar fraktsart på Wenern. men mängden på Östersjö-, Nordsjöoch Vestersjö-hamnar. Ett icke obetydligt antal vinddrifvare-fartyg har, som vanligt, besökt kustens goda hamnar; endast 3:ne hafva gjort haveri, men intet strandat. Icke obetydliga partier strandvraksfynd, bestående af olja och trädvaror m. m., hafva de sednare månaderna bergats och tillvaratagits på kusten, och kommer att d. 14:de nästa Febr. försäljas i Lysekihl. — Stadens folkmängd, som år 1846 utgjorde 3.480 personer, har uppgått till 3.561. — Storfisket, som näst sjöfarten utgör skärgårdsboarnes hufvudsakligaste näringsyrke. har varit ganska ynmigt. Då detta fiske idkas året om och utgör den fattigare skärbefolkningens enda näringsfång, och då staten med premier sökt komma de utarmade fiskarena till hjelp, men nöden detta oaktadt. isynnerhet på Gullholmen och alla deromkring belägna fisklägen, är så stor, att de icke sjelfva förmå insalta sin fångst, i hvilket fäll de skulle skörda en vida större vinst af en ojemförligt bättre vara, än att öfverlemna den till salteri-idkarne; så vore att önska. det länets insietsfulle höfding, när han väl hunnit behjerta deras ställning, sökte utverka anslag till ett saltupplag på Gullholmen och ett något mindre på Grafvarne, så att fiskarena vid utseglingen kunde mot billiga pri