Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1847, sida 1

—L—— STEINS NRESSEYIITIIIS IST EE fall, sådana som de nyss omförmälta, all skillnad mellan opposition och minister bortsalla, och det är under sådana sörhallanden, som oppositionen, om den på ett opassande sätt söker gora sig gällande, med rätta tadlas såsom ssktios. Uvad betråftar det tredje af Welcker uppgisna fall, så vilje vi just icke så obetingadt gå in på dess sakenlighet, alldenstund det kan vara många meningar om, hvad som kan vara nödNändkgt till upprätthållande af inronens anseende och ära. Det är icke utan ett visst komiskt interesse att iakttaga den fruktan och bälfvan, hvarmed ätskilliga offentlighetens organer betrakta det allt mer och mer sig utvecklande partivåsendet. Manga se i dess förgrund ingenting mindre, äv uppror och inbördes krig, och i dess bakgrund i statens upplösning och undergång. Andra der1 emot hålla före, att en bvar partiman är en få: derneslandets fiende, som icke bar någon öfversygelse octr som fördenskull icke kan älska fås i derveslandet så, som de, bvilka icke tillhöra ; något parti. (ått de sjellve skatta sin ölvertygelse så högt, att de icke tillåta, det någon konsrollerar densamma, derwed tiga de helt visli; gen.) Andra ater slormena, att parsivåsendet icke kan blilva af någon varaktighet, aallden: stund det bar sin rot och näring i det, som : ondt är. Oylika reflexioner och fria fantasier : äro föga rekommenderande för dem, som upptrådt under namu af allmänna opinionens orgaper be antyda ej blott en bristande politisk bildning, utan äfven fel uti tankeoch iakttagelse-sormaga; de ådagaläåggs med ett ord; att mangen journal, i stället sor att vara en den allmänna opinionens härold, icke ens kan folja med sin tid, utan blic längt efter densamma. Härigenom sörselas vill någon del de helsosamma verkningar, som tidning-littetaturen kundeästadkomma, och en skadlig sorvirring uppstår i såti tet alt uppfatta, betrakia och analysera åtskilliga tidens mer och windre vigtiga soreteelser. Audamalet meden tidning är icke att i hvarje sorekommande fall utirycka en enshill persons eller redaktors subI jektiva äsigter al det sanna och rätta, Ed dagblad år icke en spegel, i bvilken en redaktion ständigt skall spegla sig sjelf, men väl en Spegel, som skall uppfatta och återgifva en ltogen bild uf tidsandan och allmänna opinionen, med alla deras skiltningar, biytningar och modifikationer. bet blir. fördenskull en Journalists ovilkorliga pligt att skärskåda allmånna opinionen och noga gora sig reda sor dess motiver. Dessa kan han sedermera beledsaga med egna reflexioner och äsiuter, hvilka dock alltid, om de skola hunna stifta oägon varaktig nytta, böra härflyta ur en grundlig och rigtig uppfattning al de rörelser, som soregå i tiden. — Hvad partiväsendet beträffar, så hevisar dess tiltvext tydligt och klart, att de olika meningarne ikläda sig denana so w sör att kunna komma till nagot verkligt resultat, samt att vårt politiska lif icke hav erna någon utveckling och fullkomlighet förr, äm del 2enomgatt partistridervas skärseld; hvaraf Mer foljef, att tidningarne, allt efter som de tillhöra det ena eller det andra partiet, måste åtorgilva partisöndringen samt leda och understödja den kovflikt, i hvilken partierna standigt råka med hvarandra. lluru mången gång har man ej hört yttras och uppr:epas, att partiandan bar sin iot i egenkärleken, och att allehanda smaaktiga afsigter genom densamma vilja söka gora sig gällande? Denna sats hor likväl, om man nå got nåimare aranskar densamma, till det slags satser, som gilva vid handen, ott man hvarken skärskadat partivåsendet eler dess motsats. Man tror sig kuuna ur samlundet utestanga egenhärleken och de småaktiga afsigterna detigenom, att man later enbvar sorskafsa sig en egen originell opinion, som ban med ull makt skall soba genomdrilva — liksom om egennyttan och smaaktigheten, till följe af naturens anaranino aldria sknlla tnana närma cio dec.