menniska, som vore ölverlemnad åt sig sjelf och sina egna tankar. Elter vårt sätt att betrakta förhållandena, är det dock långt ifrån alt egenoyltan och småaktigbeten afvärjas genom elt så beskaffadt isoleringssyslem; långt snarare skulle vi vara böjde för att antaga, det. dessa arfsyndens barn derigenom framkallas och näras. Öfverlemnade man åt en individ alt sjelf, utan någon annans inverkan, alfgora huru han skall handla, så kan man nästan taga för afgjordt, att han i 99 fall af 400 skall lyssna till sina egna boljelser och omsorgen för: eget väl. Den tanken, att ban dock i hvarje hänseende först bör se sig sjelf till godo, skall då långt snarare tränga sig på honom, än när han är omgilven af politiska vånner, som kunna inverka. på hans opinion och kontrollera hans handlingar. Det är älven i allmänhet antaget, att den andlige isoleringen sramalstrar sjellviskhet, likasom det äfven är obestridligt, att till grund för den fordran, att en enskild person framför allt och endast skall lita på sin egen ölvertygelse, formligen ligger en egennyttig och egenhår princip. Och en slags andlig isolering är det ju man fordrar med denna subjektiva meningstheori; ty om man låter inverka på sig eller bestämmer sina handlingar af andra, så tillbor man ju genast ett parti, eller association. Om någon i en sak låter på ett visst sätt inverka på sig, så är antagligt, alt han äfven i en annan på samma sätt emottager impuls, och då är ju genast ett politiskt vänskapsband knuiel. Gar man sålunda olvanbemälte sats, beträllande egennytta och de smakliga alsigterna, närmare in på lilvet, så upploser den sig just i sin egen motsats, ty en mängd isoleringsprincipen vidladande fel och brister förekommas och hindras just genom ett med lugn och allvar framåtskridande partilil, som icke urartar sig till några ytterligheter. BOTT ARLAS VORE ARA CB i FFFFF Del