Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1847, sida 1

halra på sidant Säll. — men ej på sornulligt vis eljest — kunnat forklaros. Det bar varit såsom våderlekens omhastning en värnalt: den elterloljande dagen bar mangeo gång loretett en alldeles motsatt ton emot den föregående dagenus. Ått sorsök också nu göras, är kändt, och spelet bakom kulisserna lortsältes såsom lor do: n; men med hbvilhen sramgäng han man ännu ic. de veto. En af hondeständefs magnaler fick sor ej särdeles längesedan besok al eu viss sornäm man, som vpål icke varit van vid alt stiga lyra liappor upp, men som dock gjorde sig det besväret, när det gällde att vänligen Samspti äka med den utwärkte parlichesen och erinra honrom om at han friksdagsmannen) ju alltid vari rojalist, hvilket s denne vi lgick, men förklarade på samma gång, alt ban varit det endast så lange, som 12 sta var sadant, som han onshude. Andlagssragorna voro hulvudsakliga föremålet för detta samtal, som icke slutades efter Hr agielvens önskan. Regeiingens liberala åtgärder i allt, som icke roter poliiisben omedelbart, hafva stött de okunnige hovservative for hufvuder. Man gor här likasom i PFranktike: man deltar på saker, hyvilka i sig sjel va icke äro de Ihara, utom sor resexionel; lys alt näringesfvagocua och i allmanbet de Hallunal-ehonomisha fsöronllansterne äro den honhreto och tillämpade polui.en, alser man icke. Man tror sastmer, av liberalitet i den vägen: ej allenast icke skadar regeringssystemet, utan tvertom gagnar detigenom, att alla medgifvanden på denna väg utgöra hvad räl-faogare kalla blingbockor, utkastade ät de liberale att förtäras med samman — hbvilket echså till en början visat sig vara bändelsen. Mon att dagliga lelvernets och verbandets liihet — i nåningar och allt, uvad ditnorer — är en upffosttan, en stark väckelse till utbildniog på stinetens vås, det synes man vilja lor bi-e. här saval som i andra lander. (Hvad är det väl i Frankrihe SO kraftigare uppreser sig emost den honservaliva politiken, än bandtverksoch doglonares klassernes faktiskt erhallna uppsallning all sriheten?) Fordenshull är det ett larligt misstag aft på sädant sätt lolja två systemer: silva impulsin al tvenne olika t igtuingar, hvilka i Mandarne homma sienastligt i beröring med hv Varandra, just i folkens konkreta vcn dodhiduela lil. Men den saken hor icke Vjt. Docerandet bor till ett annat ställe. Om nu de konservative stött sig på gens liberalitet i ordnandet al bandels , handtverhsoch sahriksinteressena, åo deremot de liberale, såsom nogsamt för ut bekant, ohelatna med de åtgärder, man varseblir inom lUmeläl, bart politiska områdei. ÅII förlika de motsatta onskningarne är omöjligt; alt soena sinnena om en gemensam äsigt vore deremot indjliat genom ätt bibriaga nationen en allmän och redig insigt i historiens och menshlighalens fordringar Men utan tvifvel vore dock detta ett alltför hasvärligt och langsamt 6012. Hortare vinner man siit mål genom attalmatta och utkyla en atrög nationo ehuru afsull af het. sigheterdo såsom Ehrensvärd harakteriserade svenskarne. våg hafva vi redan hunnit elt godt nom samverkan af regeringsandan och cileten. regerinPå denna ssycke age— publiBland anslagssrygorna är en, som icke tocde halva rönt något motständ, om den varit moliverad såssom sig borde. Man vet nemligen nu, att li. k. n. Kronpriasens sörmälning är osgjord, och att ban beholde det högre anslaget för den nya ställniog, hvari ban nu skall komma; men Sländerna vi isste intet derom, mer än kanske något efter gamla, numera balft eller lullt förgätna rykten, Under det atte saken likväl blifvit agerad till a Man bar allmänt yttrat den äsigt, at Il. k. U. säsom ung, ogist man, och utav att hafva Fr upp i lyx och slöseri, alldeles icke behosde en -så ofverraskande slor 5p;umma, som den ou askade, och man har lillagt, at sådant kunde bli. tidigt nog att säånka