m. fl., m. fl. i de öfriga stånden, som af tulloch sabriksfrågor förstå lika mycket som de förstå mesopotamiska, likväl hålla långa och grundliga tal öfver hvarje sortullningsartikel. 4n mera lysande skall br slartmansdorss naturligtvis framstå — ban, som tror sig förstå något, emedan ban i femton år varit prohibitionisternas orakel, men ännu aldrig kommit utofver de loci comwunes, som utgöra sabrikssidans stående klagostil. Minerva anmärker mot. brännvinsinförseln, att den skall reta landtbruksinteresset; men ånnu mera torde det moraliska ivteresset böra få gälla. Onekligen vore det bäst att umbära brännvinet — så såga snart sagdt alla, men man har tält produktionen, emedan den sammanvuxit med vårt landthushällningsaystem. Nu skulle båda sidorna, moralens och det stora landtbruksinteressets, i lika grad förnärmas. Den punkten aftulltaxan torde väl således förkastas. Hvarför skulle bränvinsinsorsel tillätas, men jernimporten förbjudas? Hvarsore smör sörbjudas? (ty 4: 16 b:ko tull, utom tolag, m. m. är lika med sörbud). Socker till 6 sk. bko shålp. är äfven detsamma som förbud. Dessa bestämmelser hafva dock väl skett för att bereda väg till framtida nedsättning. klädets import är tillåten under vilkor af en något komplicerad kontroll och höga afgifter, men hvilka lihväl icke utestänga importen, iy prisskillnaden bar varit alltför hög emellan utländska och inhemska tillverkninsar. Många punkter i öfrigt skola gilva anledning till heta tvister, under hvilka man biuner fullständigt förgäta allt, hvad landet verkligen behöfver, så att man slutligen, väl utledsen, osortänkt torde befinna sig på samma ståndpunkt som år 1800—1809. — — — TES a na ana a Ä