Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1847, sida 1

slen af den milda makan, som döden hastigt bortryckt från jordisk böghet och prakt. Borgens tinnar spira ej så stolt som fordom upp mot skyarne, och jagthornens muntrande ljud, skallar ej mer kring berg och dalar. En djup tystnad råder nu, der fordom skalden besjöng hjelten och hans stora bedrifter. — — Ej långt från borgen reser sig ett af vår tids slorverk, en skön viadukt d. å. en upphöjd bana för jernvägen, förenande tvenne bergshöjder och utsträckande sig tvärsölver den djupå dalen, — Trakten är i hög grad römantisk. En bäck, som i hundrade bugter slingrar sig fram genom dalen, och just derför kallas: der Wurm? (marken); bar upptagit vattnet från de varma källorna. Denna bäck flyter med sakta fart och jemn utveckling af vatlenångor, och i kanten af bäcken uppväller här och der en varm källa, bildande en liten ångpelare. Gräsbädden kring kanterna liksom badar sig i ångor — och det hela manar till vemod, vid erinran om förflutna tider, flygtiga och obeständiga som vatlengasen! Bland Åachens märkvärdigheter, är onekligt Mänstern eller domkyrkan, den i historiskt hånseende intressantaste, Nuvarande medlersta dedelen af kyrkan (det så kallde skeppet), byggdes af Carl den store från år 796 till 304, och invigdes sistn. år af Pålven Leo HI. Eginhard, den stora kejsarens måg och biograf, hade uppsigt öfver byggnaden, till hvilken marmorblock från Rom och Ravenna användes. Ar 882 skadades denna kyrka mycket af Norrmanerne. Först år 4353 börjades nuvarande choreis byggnad och sullåndades 4443. — Jjidi uti kyrkans S.K. skepp, under kuposen, ligger Carl den stores grafsten, med inskrift: Carolo Magno. Ösver densamma bänger, på en i taket fästad kedja, en stor ljuskrona af förgyld koppar, som kejsaren Frediik I, Barbarossa, skänkt till kyrkan. Vi stanna vid denna sraf, och framkalla för värt minne, hvad Eginhard derom berättat : Carl den store, som dog den 28 Januari är 814, uti sill 71:sla lesnads och 47. de regeringsår, blef begralven i Aachen, der ban i lifstiden så serna och vanligen uppehöll sig. Man nedsänkte hans lik i ett hvafl, der det sattes på en tbron al guld och var blädd i hejserlig skrud. På hutvudet bars kronan, i handen holls en kalk, vid sidan var svärdet såstodt, och på likets knän lades evangeliboken; vid fötterna spiran och skölden. — Man förseglade grafven Och uppreste derolver en slags lriumsbäge, på hvilben dessa ord stodo skrilne: Här hvilar Carls, den store och råltroende kejsarens kropp, som årorikt u vidgade Frankernes rike och lyckligt regerade detsamma i 47 år.? Man fann Corl den Stores lik sittande på den så kallade ahungsslolendi groshvallvet, då det år 1165 öppnades af kejsaren Fredrik I, efter alt i 551 är balva yarit tillslutet. — kungsstolen, som sedermera begagnades vid kejsarnes kröning, är af hvit marmor och förvaras i domkyrkans högchor. pe euldplätar med så kalladt adrifvet arbete, a som laues öfver stolen, visas jemte andra kostbarheter och de så kallade mindre relikerne i sakristian. Bland dessa besinna sig Carl den stores hufvudskål och armben i ett kostbart skrin och hans af ellenben förfärdigade, med guld beslagna jagthorn. 2 En kort öfverblick af den store kejsarens sst-nad synes dämpligen hunna sluta detia l6-4 redrag-g Cars den Store, Frankernes konung och sedermera innehasfvare al vestra kejsardömet föddes år 742 på slottet Salzburg i oste Beyen, (andra uppgilva söm hans födelseort stoötret Ingelheim vid Mainz, andra åter Aachen). — Sonson af den namnkunnige Carl Martel och son af pipin den lille eller den korle; var han efter fadrens död och efter hans vila 25 ar —