Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1847, sida 1

Se! långt högre når dess panna An till hvalfvets hjessa der! Flyg min samtid! rastlost ila! Sök i forntid blott din hvila, Men i framtid sök ditt mål! Och i ljusets alla strider, Der du. segrar, der du lider, Var ett fjederspänstigt stål! Gud en skola menskan gifver, Der hon stor och fullvext blifver Mogen brud för himlens famn. Frågar, du hvar denna finnes, Hvarest ljus och frihet vinnes? Verlden ar den skolans nanm! Gymnasii-adjunkten Mag:r Sjöstrand föreslog en skäl för en fortgående Reform af lifvets stora skola. Mina Berrar! Jag utbeder mig att sa fösta berrarnes uppmårksamhet på ett ämne, som möjligen kan synas främmande för ändamålet med denna sammankomst. Jag vägar neml. föreslå en skäl för en fortgående reform af lifvets stora skola, — Lilvet jemsores ofta med en skola, och det med skål. I lifvet räder en vexelundervisning. Ingen står så lägt, att han icke genom sina ord och gerningar inverkar på sin omgilning, nyttigt eller förderfligt. Ingen star så högt, att han icke har något att lära af sina medmenniskor. Au i denna lifvets skola icke allt står så till, som det borde vara, kan minst undsalla er, mina berrar! som af nit för den uppväxande generationens bästa äro här sorsamlade. Mången uthastar i obetänksamhet ord, som kuona hafva ett högst menligt inflytande på hans omgifning, synnerligen på ungdomen. Mången, som ganska väl lägger sina ord, tilliatetgor kraften af desamma genom ett handlinassätt, som i bästa fallet af obetänksamhet, kanske ofta af oådla bevekelsegrunder hårledt, strider emot hans yttranden. Desse och mänga andra missförhållanden i den stora skolan verka störande på de förberedande skolorne: jag menar vara lärdomsoch apologistskolor, gymnasier, ja till och med akademier. Gossarne eller ynglingarne vilja ej låra annat, ån hvad de anse gagnande sor sig vid inträde uti, och genomgående af den stora skolan, som vi kalle lifvet. Se de, att sanning, kunskaper, dygd och flit der gälla föga: då har läraren ej svårt att inprågla allt detta ide ungas sinnen. Ått dersore en reform al mycket i lifvets stora skola är önskvärd, lärer ingen neka. Jag vågar dersöre yttra den onskan, att tiden, om han, såsom mången påstår, strälvar till vårt stägtes försämring, måtte öfvergå till en bättre riktning — och att, om äter, såsom jag vägar hoppas, tiden längtar och strälvar efter något bättre, detta etråsvande måtte, i en ej så längt aflägsen framtid, bära för samhället och menskligheten välgörande, mogna frukter. Jag önskar, att hvar och en i sin stad måtte blifva en det sannas, godas och gudomligas lärare och lärjunge — att ingen inom familjen, staten, kyrkan, måtte finnas, som icke svär att redligt egna sig åt sanningens och dygdens tjenst och utbredande, och som ärligt löser sin ed. Jag vet väl, att detta är en tanke, som i verkligbeten aldrig fullt realiseras; men jag vet ock, all om denna tanke blir ledstjernan för värt, för alla bildade landsmäns lif, skall den uträtta mera godt, än de strängaste lagar och de klystigaste nationalekonomiska beräkningar. — Jag vågar dersore föreslå en skål för en fortgående reform af lifvets stora skola. Efter gymnasii-adjunkten Sjöstrand uppträdde komminister Hoflund och föreslog en skål för Framgången af Regeringeus